Peak soil, med flera.

 19 maj 2010 av Georg Andersson

 Peak oil känner många till och det har diskuterats om giltigheten i fenomenet. En av de största problemen med Peak oil, om den inträffar som en del tycks vara övertygade om att den inte gör, är nog att en så stor del av matproduktionen idag är beroende av billig olja. Men det finns flera ”peaks” som kan orsaka problem med matproduktion, även om vi skulle ha tillgång till energi.

En är mer direkt, en så kallad Peak soil. Jord är mer än bara en näringslösning. De flesta växter kan inte växa i vatten och näring även om det skulle fungera att bygga upp ett sådant system. För ett hållbart jordbruk behövs jord, vilket är en komplex materia som i sig innehåller en mängd organismer som är viktiga för jordbruket. Jord förnyas i allmänhet långsamt och idag förlorar vi mer jord än det förnyas.
En rapport från FN 2007 slår fast att det faktum att jordar förstörs och förlorar sitt näringsinnehåll är en av de faktorer som begränsar matproduktion i stora delar av tropikerna.
Ett av ämnena som är essentiellt för växterna är fosfor. Detta är en annan resurs som håller på att sina, Peak fosfor. Beräkningar som gjorts visar att reserverna kommer att ta slut mellan 50-1301 år och innan det kommer brytningen till konstgödsel att bli väldigt dyr, vilket främst kommer att drabba de fattiga jordbrukare som brukar marken med hjälp av konstgödsel. Tyvärr är väl 50 och speciellt 130 år för långt för beslutsfattare för att göra något. Fosfor är också ett ämne man inte kan byta ut mot något annat i jordbruket, inte i de ekologiska odlingarna heller. Olja skulle man ju kunna byta ut i jordbruket.

 Som tur är kan man, till skillnad från olja, återanvända fosfor. Istället för att spola ut det i haven måste vi cirkulera det i kretsloppet och dessutom bli betydligt mer effektiva med hur vi använder det. Att återanvända slammet från reningsverken kan då tyckas vara ett enkelt steg. Det hade fungerat bra om vi dels hade slutat slänga ner en massa giftiga ämnen i toaletten dels hade kunnat bli av med medicinresterna. Det första kan tyckas enkelt i teorin, få folk att förstå det enkla faktum att det man slänger i toaletten kan senare hamna i maten. Kanske också att man överhuvudtaget inte bör slänga kemikalier i toaletten av etiska skäl. Medicinresterna är svårare eftersom det är inkorporerat i avföringen från början. Kroppen bryter själv ner mediciner men an del av det som går in i reningsverket som ofarliga ämnen har också visat sig kunna omvandlas eller återaktiveras igen.

 Nu har VA-verken börjat genomföra en slags ”greenwash”-kampanj genom att börja certifiera slammet. Det så kallade REVAQ-systemet ska plötsligt förvandla slammet från giftigt avfall till ”miljövänligt” gödselmedel. Om man tar kadmium som ett exempel beslöt förra året EU:s livsmedelsorgan, Efsa, att sänka det godtagbara intaget per vecka för kadmium från 7 till 2.5 mikrogram/kg kroppsvikt. Den nuvarande kadmiumhalten i åkermarken är för hög idag för att kunna nå upp till detta2. Kadmiumhalten i jordarna måste alltså minska omgående, inte öka vilket blir fallet om man sprider dagens slam på åkrarna.

Ett alternativ tills vi har lyckats göra slammet rent är biogasrester som visat sig vara väldigt effektiva gödselmedel enligt en doktorsavhandling från SLU3. Dessa kommer från restprodukter från biogasutvinning av vanliga grödor som vete, vall och raps och innehåller inte lika mycket gifter.
Det bästa vore om vi lyckats göra reningsverksrester rena och sedan använda dessa för att göra biogas. Resterna skulle man sedan kunna använda som gödsel.
Det vi behöver för ett framtida hållbart jordbruk är ett mycket mer cykliskt tänkande där vi kan återföra de näringsämnen vi äter upp utan att få med gifter eller medicinrester. Vi behöver också utarbeta metoder för att bevara jordarna och effektivisera vattenåtgången.

 Ref.
1. Dana Cordell, Jan-Olof Drangert, Stuart White, 2008, The story of phosphorus: Global food security and food for thought, Global Environmental Change, 19:292-305
2. DN
3. Sveriges Radio

 Miljöaktuellt

Annonser
Det här inlägget postades i Jordbruk och miljö och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s