Slam, fosfor och miljögifter

Seminarium och debatt 20 maj 2011 i Eskilstuna

Presentationer från seminariet:

Hållbara Hultabygden       Patrik Enfält, EasyMining  

 Lena Jarlöv Ren åker Ren mat   Håkan Jönsson SLU

Emelie Hansson, Natursk.för.

Håkan Jönsson är professor i kretsloppstekning vid SLU. Hantog sin utgångspunkt i Miljömålen, bl.a, att 60% av fosforföreningarna i avlopp ska återföras till produktiv mark. Idag återförs 15-25% i form av avloppsslam. Håkan menar att den ensidiga fokuseringen på forsfor är olycklig. Det är också viktigt att se till kväve och andra näringsämnen. Han menar att försiktighetsprincipen talat för att återföra klosettavfall till återmarken och inte till vattenmiljö. Den mesta och renaste näringen finns i urin och fekalier. Urin innehåller ytterst lite kadmium, framhöll han. Källsortering, dvs. urinseparering, kan spara mycket energi och minska utsläppen av bland annat lustgas.

Lena Jarlöv är aktiv i Naturskyddsföreningen och en av initiativtagarna till ”Ren åker ren mat”. Kretslopp av rent toalettavlopp är bra men allt slam från reningsverk är värdelöst och riskabelt. Uppmuntra gärna småskaliga lokala lösningar men beakta riskerna med mediciner och p-piller.

Fosfor är ett grundämne som inte tar slut utan flyttas till fel plats av dagens lantbruk och av vattenklosetten, två gigantiska systemfel:

–  Lantbrukets uppdelning i separata djurgårdar och spannmålsgårdar skapar problem med övergödning på djurgårdar och underskott, som fylls med konstgödsel (eller slam), på spannmålsgårdarna.

– Vattentoaletter anslutna till reningsverk omvandlar växtnäring till miljöfarligt avfall, dvs. avloppsslam och vattenföroreningar.

Lena förordar lösningar där man bränner avloppsslammet från de kommunala reningsverken och använder sig av den teknik som finns att återvinna fosfor ur askan, t.ex. EasyMinings metod. Hon menar att man även bör använda tekniken för att fälla ut fosfor stallgödsel, med tanke på att det även där kan finnas medicinrester.  Det finns också teknik för att destruera medicinrester och hormoner i avloppsvatten.

Börje Johansson, lantbrukare från Hulta 3 mil söder om Linköping, berättade om Hultabygdens kretsloppsförening som bildades redan 1995. Utgångspunkten är att skapa ett kretsloppssamhälle utifrån befintlig bebyggelse.  Föreningen jobbar med ekologisk produktion och med att underlätt lokal konsumtion. Genom enkla lösningar återför man toalettavfallet från 30 hushåll till åkermarken på ett hygieniskt sätt. Till följd av en skärpning av EU:s förordning kommer det att bli omöjligt att fortsätta sprida avfallet från trekammarbrunnar och samtidigt fortsätta med den ekologiska mjölkproduktionen som finns på gården.

Patrik Enfält från EasyMining berättade om fördelarna med företagets metod att utvinna fosfor bl.a. ur aska från avloppsslam. I processen används ammoniak och svavelsyra och slutprodukten blir ammoniumfosfat utan några föroreningar. Fosfor i avloppsslam och slakteriavfall motsvarar ca 63% av den mängd som tillförs via mineralgödselmedel. Idag förbränns ca 25% av avloppsslam inom EU, vilket genererar aska innehållande mer än 60 000 ton fosfor/år. Askorna deponeras i dagsläget. Partik framhåller fördelarna med koncentrerade gödselmedel eftersom de möjliggör långväga transporter.  Något som är nödvändigt i ett urbaniserat samhälle, menar han. Genom EasyMining-metoden blir avfall råvara för ”kretsloppsbaserade gödselmedel”. Metoden ger en lägre energiåtgång för återförsel än nytillverkningen av gödselmedel. Till skillnad från Håkan Jönsson menar han att svavel inte kommer att vara ett begränsat växtnäringsämne i framtiden.

Advertisements
Det här inlägget postades i Jordbruk och miljö, Nätverksseminarier, Okategoriserat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Slam, fosfor och miljögifter

  1. Håkan Jönsson skriver:

    Jag och Partik Enfält ger båda ungefär samma typ av uppgifter, men våra siffror skiljer sig åt. Detta leder till att våra diskussioner vid seminarier lätt blir för tekniska. I en diskussion via epost däremot kan man skicka med underlag och likande och därför väljer jag att föra diskussionen vidare på detta sätt. Och jag ber om ursäkt att ebrevet blivit långt, men det beror på att vi på flera grundläggande punkter presenterade olika underlag vilket gör att jag måste komma in på detaljer för att komma vidare.

    En av mina utgångspunkter, som jag hoppas vi delar är att man skall använda så lika förutsättningar som möjligt när man jämför betydelsen, eller värdet, av olika växtnäringsämnen som knappa resurser. Det jag hoppas uppnå är att vi båda kan få en större samsyn på vad som är lämpliga och ”lika förutsättningar”. Att jag tycker detta är viktigt beror på att samhället i sin strävan mot uthållighet bör satsa på de ämnen som betyder mest, och inte lägga stora resurser på delförbättringar som bygger fast oss i system som inte är uthålliga i längden.

    Hur vanligt är svavel och fosfor
    Jag anger fosfor som det 11:e vanligaste ämnet och svavel det 16:e vanligaste i jordskorpan. Detta har jag hämtat från Nationalencyklopedien där det står ” Svavel är vida spritt och nummer 16 av de vanligaste grundämnena i jordskorpan, där halten är ca 340 g/ton. Jordens inre kan innehålla upp till 15 % svavel. I universum är svavel ett av de tio vanligaste grundämnena.” När Patrik anger svavel som det 10:e vanligaste, är det då möjligen universum som han syftar på ? Eller vilken annan kunskapskälla har han?

    För fosfor skriver Nationalencykolopedien ” I jordskorpan är fosfor det 11:e vanligaste grundämnet med en medelkoncentration av ca 1 120 g/ton.” Så enligt Nationalencyklopedien är alltså mängden svavel i jordskorpan knappt en tredjedel av mängden fosfor. Som jag ser det innebär det att det finns betydligt mindre svavel än fosfor i jordskorpan.

    Ekonomiska reservens livslängd
    Med siffror från USGS 2011(Mineral Commodity Summaries, January 2011; som jag bifogar) för fosfor, kalium och svavel och från BP för olja och naturgas har jag beräknat de ekonomiska reservernas livslängd enligt nedan. Siffrorna för Reserv och Production har jag hämtat från USGS, medan jag på vanligt sätt beräknat den ekonomiska reservens livslängd som kvoten mellan (den ekonomiska) reserven och dagens produktion, se resultaten nedan:

    Static reserve life översätts till svenska ofta som Ekonomiska reservens livslängd

    Patrik använder två andra och olika termer för detta. För kalium (baserat på USGS, 2008) använder han termen ”lätt utvinningsbara reserver” för kvoten mellan reserv och produktion, medan han för samma kvot för fosfor baserat på USGS (2011) använder termen totalt utvinningsbara. Det är ju inte alls så att USGS har ökat skattningen av det totalt utvinningsbara, utan det är den, med dagens teknik, ekonomiskt utvinningsbara reserven som ökat. De definierar “det idag ekonomiskt utvinningsbara “ som ” Reserves.—That part of the reserve base which could be economically extracted or produced at the time of determination.” Min slutsats är att fosforn kommer att räcka mycket länge ca 370 år, även om vi bara räknar med den råfosfat som idag är ekonomiskt tillgänglig. Det dröjer därför länge innan de mycket stora, men svårtillgängliga fosforreserver som finns behöver utnyttjas och vi kommer nog under den tiden att hitta nya reserver. Världen är ju inte alls färdigexploaterad vad gäller fosfor.

    Sedan kan det förtjäna att nämnas att det som Patrik anger för fosfor som ”lätt utvinningsbara reserver ca 80 år (peak fosfor)” är beräknade från storleken på ekonomiska reserven, men under antagandet av en kraftigt ökad användning av fosfor (beroende på ökad befolkning och bättre diet). Det är alltså efterfrågan och inte tillgången som skiljer. Men om man nu antar en ökad användning pga. ökad jordbruksproduktion, så bör ju detta påverka även användningen av kalium och svavel. Om Patrik ville vara konsekvent borde han också beräkna den ekonomiska reservens livslängd för kalium och svavel på samma sätt, vilket ju skulle förkortat deras livslängd med ungefär samma faktor, till gissningsvis 50-70 år för kalium och 20-30 år för svavel.

    För svavel utgår mina beräkning från den totala resursen av elementärt svavel plus allt svavel i som finns i olja, gas, tjärsand och metallsulfider (som USGS känner till), men ännu är delar av resursen i t.ex. tjärsand inte ekonomisk att utvinna. Trots detta är alltså den ekonomiska livslängden inte mer än 74 år, alltså ungefär en femtedel så lång som den för fosfor!

    Orsaken till att jag inte räknar med svavel i form av gips eller anhydrat är ”low-cost methods have not been developed to recover sulfur from these sources”.
    Dessutom tycker jag att det är värt att nämna att ca 50-70% av allt svavel som används i världen används för produktion av konstgödsel, även om det bara är runt 14% som man sedan återfinner i konstgödselprodukten. Större delen används ju i fosfortillverkningen och försvinner ut med gipsavfallet.

    När man jämför den ekonomiska livslängden för olika reserver så bör man ju jämföra för samma givna förutsättningar. Enklast och mest rättvist är att räkna med dagens konsumtion och samhälle för samtliga ämnen vars reserver man vill jämföra och idag används ju 50-70% för konstgödseltillverkning. I Easymining-metoden löser ni också upp ingående substrat (aska, apatit etc.) med svavelsyra. Det vore intressant att få reda på hur mycket svavel som går åt per kg fosfor för de olika substrat som ni kan utvinna fosfor ur. För flera konstgödselfabriker går det ju åt ungefär lika mycket svavel som det finns fosfor i den färdiga gödseln. När man bedömer hur bra er metod är måste givetvis även användningen av svavelsyra vägas in. Hur stor är den?

    Växttillgängligt kväve som resurs
    Serinas energiberäkning för att producera konstgödselkväve med energi från halm tar Patrik som intäkt för att kväve inte är något resursproblem. Men siffran att det räcker med energin i 2,7 kg halm för att producera ett kg kväve är en helt teoretisk beräkning. Den tänkta processkedjan är att man samlar halm och framställer syntesgas ur den i en pyrolysanläggning. Men denna processkedja har, vad jag vet, aldrig provats, ens i labb. Det är mycket långt tills att den eventuellt skulle fungera. Jämför med pyrolysanläggning för träbränsle i Växjö som är avsedd för framställning av biobränsle. DME tror jag. Den har fått bidrag på över 100 miljoner om jag kommer ihåg rätt, och trots detta är denna pilotanläggning ännu inte i drift. Och då är ändå träbränsle ett mycket enklare bränsle än halm kemiskt sett.

    Dessutom är kvävefabriker är stora anläggningar. Har vi en kvävegödselfabrik i Skåne eller har vi ingen kvävegödselfabrik alls i Sverige numera? Oavsett vilket skulle halm-kvävesystemet innebära att storskaliga – nationella eller internationella transporter av halm till någon stor fabrik. Halm och rötter är skörderester och de svenska skörderesterna innehåller årligen nästan lika mycket fosfor och tre gånger så mycket kalium som konstgödseln. Om vi tar bort en hygglig del av halmen från jordbruket innebär detta att lantbruket förlorar en viktig humuskälla och att det långsiktigt skulle behöva använda mera fosfor och mycket mera kalium, för att ersätta de näringsämnen som försvinner med halmen.

    Dessutom har vi den ekonomiska aspekten. Om man räknar lågt och jämför med biobränslen så kanske kväve som framställs från halm via syntesgas bara kommer att kosta 2-3 ggr så mycket som dagens handelsgödselkväve. Låt oss anta 2,5 ggr. Eftersom kvävet står för storleksordningen 75% av de svenska jordbrukarnas kostnad för konstgödsel innebär detta, om kvävepriset ökar till 2,5 ggr dagens pris så skulle den totala svenska kostnaden för konstgödsel mer än fördubblas jämfört med idag, till storleksordningen 3-4 miljarder. Detta tycker jag är mycket långt från den utgångspunkt Patrik hade för beräkningen av de ekonomiska reservernas livslängd som han presenterade för fosfor och kalium. (Eftersom fosforn bara står för runt 10% av kostnaden skulle en prisökning för fosfor till 11 ggr dagens pris ge samma effekt som en prisökning till 2,5 ggr dagens pris för kväve.)

    Avslutning
    Jag hoppas Patrik liksom jag anser att granskning av varandras argument och siffror är ju en viktig del i en process för att föra kunskapen framåt. Så nu är det din tur att påpeka fel och svagheter i min presentation. En annan viktig del i en innovativ miljö är att man skall kunna fortsätta att vara vänner även om man inte tycker precis lika, så det hoppas jag.

    Och jag hoppas, precis som när jag började detta ebrev, att vi båda tycker att man skall gör jämförelser vad gäller t.ex. resursknapphet så rättvisa som möjligt, vilket bl.a. innebär att man bör använda så lika förutsättningar som möjligt. Vi (samhället) har varken tid eller råd att gå åt fel hål eller satsa på fel saker när vi försöker närma oss ett hållbart samhälle.

    Soliga vårhälsningar,
    Håkan

    • Patrik Enfält skriver:

      Hej,
      Våra kommentarer.

      Svavel
      USGS rapporten, som du bifogade, handlar om reserver av elementärt svavel som råvara för produktion av svavelsyra och inte om reserver av svavel som växtnäring. Du har valt att ignorera svavel i gips/anhydtit men enligt USGS är de ekonomiskt utvinningsbara reserverna av gips/anhydtit mycket stora (både ”resource” och ”resource base”, observera att gipspriset idag är väldigt lågt pga stora mängder biprodukt gips från rökgasrening). Även i rapporten som du har bifogat står det att “The sulfur in gypsum and anhydrite is almost limitless”.

      Det är sant att det inte är ekonomisk att utvinna elementärt svavel från gips men växter tar upp sulfat och inte elementärt svavel. Svavel i gips är i sulfatform och gips är ett utmärkt svavelgödselmedel (har relativt hög vattenlöslighet ca 2-2,5 g/l). Man behöver således inte utvinna elementärt svavel från gips innan det kan användas för växtnäringsändamål. I själva verket är det så att svavel i handelgödsel huvudsakligen förekommer i form av gips. Gips kan även processas till ammoniumsulfat via Merseburg processen, en process som har tillämpats i fullskala. Om man räknar med ekonomiskt möjliga sulfatfyndigheter som kan användas för växtnäringsändamål kommer inte svavel att vara begränsande för matproduktion inom ett mycket långt tidsperspektiv.

      Idag använder fosforindustrin huvudsakligen svavelsyra i sina processer pga att den är en billig biprodukt. Svavelsyra kan ersättas med saltsyra eller salpetersyra för samma ändamål.

      Enligt USGS (bifogar referens) “Sulfur is the 10th most abundant element in the universe and the 14th most abundant element in the Earth’s crust”

      Kalium
      När det gäller kalium se bifogad presentation av IPNI (International Plant Nutrition Institute) så sägs att: ”Reserves (8.3 billion ton) can supply potassium for 250 years, reserve base (18 billion ton) sufficient for 500 years, resources (250 billion ton)”

      Fosfor
      USGS 2011 rapporterar bara ekonomiskt utvinningsbara fosfor fyndigheter (resources). Räknat med dagens produktion har livslängden ökat från 80 år (enligt USGS 2009) till ca 370 år (enligt USGS 2011) pga huvudsakligen nya uppskattningar för Marocko/ Väst Sahara.

      Ammoniakproduktion med förnyelsebar energi
      Framställning av syntesgas och därefter ammoniak via förgasning är en utprövad teknik. Som exempel kan nämnas att UBE Ammonia Co. Ltd i Japan som sedan 1984 driver en ammoniakanläggning med förgasning (kol) producerar ca 300 ton ammoniak per dag. När det gäller ammoniakproduktion med förnyelsebar energi så är förgasning av biomassa inte det enda alternativet. Konventionell biogasproduktion (biogas istället för naturgas) samt vindkraft, vattenkraft, osv (genom elektricitet) är exempel på andra förnybara alternativ. Utvinning av energi från halm, trä etc behöver inte nödvändigtvis betyda att fosfor och kalium inte kan recirkuleras till åkermark (detta kan ske via askan). Ammoniakproduktion med förnyelsebar energi har tillämpats i fullskala. I vattenkraftsanläggningen Vemork i Norge användes överskottselektricitet för produktion av förnyelsebar ammoniak från 1911 till 1971.

      Genom använda avfall som redan existerar i stora mängder t.ex. askor från slamförbränning i Europa för utvinning av högvärdiga och rena gödselmedel så bidrar vi, EasyMining Sweden, med ett steg mot ett hållbarare samhälle.


      Med vänliga hälsningar/Best regards

      Patrik Enfält
      Managing Director
      EasyMining Sweden AB

      • Patrik Enfält skriver:

        Hej!
        Tack för svar!
        Det är bra att vi kommer ned till fakta och på vilket sätt förutsättningarna som vi använder skiljer sig åt, så att både vi, och andra, kan förstå varför vi presenterar olika slutsatser.
        Man lär sig dessutom hela tiden nya saker och kanske speciellt i denna typ av diskussion.
        T.ex. lärde jag mig just att Svavel är någonstans 14:e (USGS) till 16:e (Nationalencyklopedien) vanligaste ämnet i jordskorpan. Båda verkar överens om att det är 10:e vanligaste i universum och inte på jorden.

        Vad gäller de övriga punkter där våra slutsatser skiljer sig, så verkar det bero på att jag för samtliga ämnen (N, P, K och S) utgår från dagens priser och produktionskedjor, medan du för svavel och kväve pekar på att växtnäringsbehovet av dessa kan klaras med andra, idag inte ekonomiskt lönsamma produktionskedjor, och dessa ämnen behöver därför inte bli begränsande.

        Jag håller helt med om att gips är ett bra svavelgödselmedel, men det är inte det som används idag, eftersom det inte är billigast. Gips nämns faktiskt inte ens som ett alternativ i Jordbruksverkets ” Riktlinjer för gödsling och kalkning 2011”. Ammoniumsulfat är ett av de viktigaste svavelgödselmedeln, och denna uppkommer som biprodukt vid gasrening (där svavlet i gasen kommer från sådana källor som jag räknar med), vid produktion av caprolactam (där svavlet kommer från svavelsyra, alltså från sådana källor som jag räknar med) och ur ammoniak och svavelsyra (alltså från sådana källor som jag räknar med) (Jensen & Kongshaug, 2003). Ni hänvisar till andra processer (Merseburg processen) och andra källor, men dessa är inte ekonomiska idag och skall därför inte räknas i de ekonomiska reserverna om man vill göra en rättvis jämförelse.

        Svavelssyra är inte bara viktigt för att tillverka svavelgödselmedel utan ännu mer för tillverkning av fosforgödselmedel, som ju är världens största förbrukare av svavelsyra. Om man tvingas använda en dyrare syra p.g.a. brist på billig svavelsyra, så kommer fosforgödselmedlen att stiga i pris. Så knappheten på svavel i atomär form, i fossila bränslen och i sulfidmalmer, kommer att slå inte bara på priset på svavelgödselmedel, utan även, och kanske i ännu större grad, på priset på fosforgödselmedel, vilket som jag ser det gör det ännu viktigare att spara på det svavel man kan tillverka en billig svavelsyra från. Och även om en del av svavlet i dagens gödselmedel är i form av gips, så kommer väl svavlet ursprungligen från svavelsyra, eller hur? Att det är gips i det färdiga gödselmedlet beror på att det bildats av svavelsyra under processen.

        Det vore därför ytterst intressant att få reda på hur många kg svavelsyra er process behöver per kg fosfor ur aska från förbränning av slam, hushållsavfall och apatit. Då skulle man kunna få en uppfattning om hur mycket dyrare er fosfor blir när svavelsyran ökar i pris. Vi verkar ju båda nu vara eniga om att svavelsyran bör bli dyrare (<74 år livslängd på den ekonomiska reserven) långt innan fosforn blir dyrare (ca 370 år livslängd på den ekonomiska reserven).

        På kalium var vi eniga. USGS (2008) anger just den reserv som du refererar till 8.3 billion ton, vilket med den produktion som ges, 33 milj ton ger en 251,5 år eller ca 250 år. Med de senaste siffrorna (2011) från USGS blir det istället 288 år. Så vi är eniga, även om siffran 288 år är mera aktuell.

        För fosfor är vi nu eniga. Du håller nu med om att livslängden på den ekonomiska reserven är med de senaste siffrorna ca 370 år. Det jag vände mig mot var att du använde ”totalt utvinningsbara reserver” tidigare för denna siffra, medan du använde ”lätt utvinningsbara ” för uppskattningen på 80 år och för uppskattningen för kalium. Men alla dessa siffror var ju beräknade på samma sätt. Det enda som skiljde var hur aktuella siffrorna var, och hade inget med tillgänglighet att göra. De utgår alla från det man vet idag är ekonomiskt utvinningsbart. Jag är glad att vi nu är eniga om detta.

        För kväve noterar jag att du åter igen jämför med processkedjor som idag inte är ekonomiskt lönsamma. Visserligen finns fabriken i Japan men den använder ju ett mycket smutsigare (och billigare) fossilt bränsle (kol) än naturgas. Tillverkning från el är idag ytterst olönsam – energiåtgången för den processkedjan ges av Jensen & Kongshaug (2003) som ungefär 5 gånger så hög som dagens processkedja med naturgas. Det är också troligt att lustgasproduktionen från den var ytterst hög. Och vi vet båda två att med dagens priser, vilket är förutsättningen när man skall jämföra den ekonomiska reservens livslängd, så skulle knappast några biogasanläggningar byggas alls om man inte kunde få en mängd olika bidrag och stöd.

        Slutsats
        Som jag uppfattar skillnaden mellan oss så är det att jag för samtliga ämnen (NPKS) utgår från dagens priser och processkedjor när jag räknar på den ekonomiska reservens livstid. För svavel och kväve gör du fortfarande inte det.

        Din sista slutsats, ”att EasyMining Sweden, [bidrar] med ett steg mot ett hållbarare samhälle” kan jag tyvärr inte hålla med om utan att veta resursförbrukning och utsläpp från processen. Det skulle underlätta om ni öppet redovisade dessa.

        Jag skulle däremot med glädje hålla med dig om du formulerade det som ”EasyMining –processen kan bidra till att nå det svenska miljömålet att återföra 60% av fosforn i avlopp till produktiv mark”. Med tanke på anrikningssanden norrut skulle jag även kunna hålla med dig om att ”EasyMining kan bidra till att göra Sverige mer än självförsörjande på fosfor”.

        Men det svenska miljömålet 60% av avloppets fosfor leder, i enlighet med de argument som jag presenterat delar av, inte mot ett mera hållbart samhälle! För ett hållbart avloppssystem har jag blivit allt mer övertygad om att det som är viktigast ur hållbarhetssynpunkt är att man kan återföra växttillgängligt kväve, istället för att förstöra det eller släppa ut det i vatten. Och att den återförda produkten är ren.

        För att kunna avgöra hur bra er process är ur hållbarhetssynpunkt behöver ni öppet redovisa siffror på resursförbrukning och emissioner.

        Tack för en givande diskussion,
        Håkan
        Referens:
        Jenssen T K & Kongshaug G. 2003. Energy consumption and greenhouse gas emissions in fertiliser production. Proceedings 509. International Fertiliser Society, York, UK. 1-28 pp. ISBN 978-0-851310-145-1

  2. Håkan Jönsson skriver:

    Hej!
    Tack för svar!
    Det är bra att vi kommer ned till fakta och på vilket sätt förutsättningarna som vi använder skiljer sig åt, så att både vi, och andra, kan förstå varför vi presenterar olika slutsatser.
    Man lär sig dessutom hela tiden nya saker och kanske speciellt i denna typ av diskussion.
    T.ex. lärde jag mig just att Svavel är någonstans 14:e (USGS) till 16:e (Nationalencyklopedien) vanligaste ämnet i jordskorpan. Båda verkar överens om att det är 10:e vanligaste i universum och inte på jorden.

    Vad gäller de övriga punkter där våra slutsatser skiljer sig, så verkar det bero på att jag för samtliga ämnen (N, P, K och S) utgår från dagens priser och produktionskedjor, medan du för svavel och kväve pekar på att växtnäringsbehovet av dessa kan klaras med andra, idag inte ekonomiskt lönsamma produktionskedjor, och dessa ämnen behöver därför inte bli begränsande.

    Jag håller helt med om att gips är ett bra svavelgödselmedel, men det är inte det som används idag, eftersom det inte är billigast. Gips nämns faktiskt inte ens som ett alternativ i Jordbruksverkets ” Riktlinjer för gödsling och kalkning 2011”. Ammoniumsulfat är ett av de viktigaste svavelgödselmedeln, och denna uppkommer som biprodukt vid gasrening (där svavlet i gasen kommer från sådana källor som jag räknar med), vid produktion av caprolactam (där svavlet kommer från svavelsyra, alltså från sådana källor som jag räknar med) och ur ammoniak och svavelsyra (alltså från sådana källor som jag räknar med) (Jensen & Kongshaug, 2003). Ni hänvisar till andra processer (Merseburg processen) och andra källor, men dessa är inte ekonomiska idag och skall därför inte räknas i de ekonomiska reserverna om man vill göra en rättvis jämförelse.

    Svavelssyra är inte bara viktigt för att tillverka svavelgödselmedel utan ännu mer för tillverkning av fosforgödselmedel, som ju är världens största förbrukare av svavelsyra. Om man tvingas använda en dyrare syra p.g.a. brist på billig svavelsyra, så kommer fosforgödselmedlen att stiga i pris. Så knappheten på svavel i atomär form, i fossila bränslen och i sulfidmalmer, kommer att slå inte bara på priset på svavelgödselmedel, utan även, och kanske i ännu större grad, på priset på fosforgödselmedel, vilket som jag ser det gör det ännu viktigare att spara på det svavel man kan tillverka en billig svavelsyra från. Och även om en del av svavlet i dagens gödselmedel är i form av gips, så kommer väl svavlet ursprungligen från svavelsyra, eller hur? Att det är gips i det färdiga gödselmedlet beror på att det bildats av svavelsyra under processen.

    Det vore därför ytterst intressant att få reda på hur många kg svavelsyra er process behöver per kg fosfor ur aska från förbränning av slam, hushållsavfall och apatit. Då skulle man kunna få en uppfattning om hur mycket dyrare er fosfor blir när svavelsyran ökar i pris. Vi verkar ju båda nu vara eniga om att svavelsyran bör bli dyrare (<74 år livslängd på den ekonomiska reserven) långt innan fosforn blir dyrare (ca 370 år livslängd på den ekonomiska reserven).

    På kalium var vi eniga. USGS (2008) anger just den reserv som du refererar till 8.3 billion ton, vilket med den produktion som ges, 33 milj ton ger en 251,5 år eller ca 250 år. Med de senaste siffrorna (2011) från USGS blir det istället 288 år. Så vi är eniga, även om siffran 288 år är mera aktuell.

    För fosfor är vi nu eniga. Du håller nu med om att livslängden på den ekonomiska reserven är med de senaste siffrorna ca 370 år. Det jag vände mig mot var att du använde ”totalt utvinningsbara reserver” tidigare för denna siffra, medan du använde ”lätt utvinningsbara ” för uppskattningen på 80 år och för uppskattningen för kalium. Men alla dessa siffror var ju beräknade på samma sätt. Det enda som skiljde var hur aktuella siffrorna var, och hade inget med tillgänglighet att göra. De utgår alla från det man vet idag är ekonomiskt utvinningsbart. Jag är glad att vi nu är eniga om detta.

    För kväve noterar jag att du åter igen jämför med processkedjor som idag inte är ekonomiskt lönsamma. Visserligen finns fabriken i Japan men den använder ju ett mycket smutsigare (och billigare) fossilt bränsle (kol) än naturgas. Tillverkning från el är idag ytterst olönsam – energiåtgången för den processkedjan ges av Jensen & Kongshaug (2003) som ungefär 5 gånger så hög som dagens processkedja med naturgas. Det är också troligt att lustgasproduktionen från den var ytterst hög. Och vi vet båda två att med dagens priser, vilket är förutsättningen när man skall jämföra den ekonomiska reservens livslängd, så skulle knappast några biogasanläggningar byggas alls om man inte kunde få en mängd olika bidrag och stöd.

    Slutsats
    Som jag uppfattar skillnaden mellan oss så är det att jag för samtliga ämnen (NPKS) utgår från dagens priser och processkedjor när jag räknar på den ekonomiska reservens livstid. För svavel och kväve gör du fortfarande inte det.

    Din sista slutsats, ”att EasyMining Sweden, [bidrar] med ett steg mot ett hållbarare samhälle” kan jag tyvärr inte hålla med om utan att veta resursförbrukning och utsläpp från processen. Det skulle underlätta om ni öppet redovisade dessa.

    Jag skulle däremot med glädje hålla med dig om du formulerade det som ”EasyMining –processen kan bidra till att nå det svenska miljömålet att återföra 60% av fosforn i avlopp till produktiv mark”. Med tanke på anrikningssanden norrut skulle jag även kunna hålla med dig om att ”EasyMining kan bidra till att göra Sverige mer än självförsörjande på fosfor”.

    Men det svenska miljömålet 60% av avloppets fosfor leder, i enlighet med de argument som jag presenterat delar av, inte mot ett mera hållbart samhälle! För ett hållbart avloppssystem har jag blivit allt mer övertygad om att det som är viktigast ur hållbarhetssynpunkt är att man kan återföra växttillgängligt kväve, istället för att förstöra det eller släppa ut det i vatten. Och att den återförda produkten är ren.

    För att kunna avgöra hur bra er process är ur hållbarhetssynpunkt behöver ni öppet redovisa siffror på resursförbrukning och emissioner.

    Tack för en givande diskussion,
    Håkan
    Referens:
    Jenssen T K & Kongshaug G. 2003. Energy consumption and greenhouse gas emissions in fertiliser production. Proceedings 509. International Fertiliser Society, York, UK. 1-28 pp. ISBN 978-0-851310-145-1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s