Ett steg framåt, två steg tillbaka – den nya brasilianska miljöskyddslagen

Av Daniel Meyer
Miljökonsult i Brasilien
04.01.2012

Samtidigt som den ekonomiska krisen håller Europa i schack sker betydande förändringar i ett växande Brasilien. Efter att i decennier plågats av politisk turbulens, inflation och sociala problem är landet nu på inne i en snabb expansion. Brasilien räknas som världens sjätte ekonomi och ambitionen är att nå ännu högre. För att tillfredsställa de ökande energi- och matbehoven har jordbruket under senaste decenniet både expanderat sin landyta och ökat produktionskapaciteten. Bioenergin har fått starka stöd och idag produceras bränsle av soja, ricin, majs och sockerrör. Mitt i denna tillväxtspiral pågår förberedelserna för konferensen om hållbar utveckling (UNCSD eller ”Rio+20”) i Rio de Janeiro 2012, där bland annat energi och mat kommer att vara huvudfrågor. Men samtidigt håller några av landets politiker på att driva igenom ett kontroversiellt förslag om att ändra landets grundläggande miljöskyddslag (Código Florestal) med lokala och globala följder.

Den brasilianska miljöskyddslagen fastställer ramar och begränsningar för hur brasilianska biom (tropisk regnskog, subtropisk regnskog, savann etc.) får användas. I dagsläget är syftet att bevara en viss del av den ursprungliga vegetationen inom privatägd mark. Lagen fastställer vilka regler som gäller för markägare, jordbrukare, företag och industrier som använder resurser och råvaror. Lagen stadgar även återplantering, liksom andra påföljder för de som är ansvariga för illegal avskogning och andra miljörelaterade brott.

Dagens brasilianska miljöskyddslag är ålderstigen (från 1965), men bygger ändå på en gedigen restaurationskod. De områden som skyddas på privat mark är de s.k. permanenta naturskyddsområdena (skog och växtlighet kring vattendrag och floder, samt på bergsluttningar) och legala reservat (20 – 80 % av ägorna beroende på biom). Områdena måste helt enkelt återställas med ursprunglig vegetation om de skövlats.

Fotografi av Michael Nichols Det nya lagförslaget innebär minskat skydd för dessa naturskyddsområden och reservat på privat mark. Bland annat kommer markägare i Amazonasregionen kunna minska sina naturskyddsområden från 80 procent till 50 procent. Förändringar kommer även att ske på de obligatoriska buffertzoner som skyddar vattendrag och floder, liksom sluttningar och berg med lutning på över 45 grader.

Förslaget innebär även att begreppet ”naturskyddsområden” ska breddas så att till exempelvis eukalyptusträd eller tall kan inkluderas i ett reservat, eller att produktion av räkor i mangroveträsk kan bli aktuellt. En annan viktig klausul är att små- och medelstora markägare, med egendomar upp till fyra verksamhetsmoduler (<400 hektar) inte behöver bevara de legala reservaten. Även jordbrukare som olagligt skövlat skog på sina marker före 2008 kommer att bli befriade från utdelade böter och straff. Detta betyder att runt 44 miljoner hektar skövlad skog får amnesti. Det nya förslaget, som under en längre tid har varit föremål för tvist, godkändes tisdagen den 6 december av senaten och kommer nu att granskas av representanthuset, för att sedan skickas till presidenten Dilma Rousseff för godkännande.

Det är klart att den brasilianska miljöskyddslagen behöver ändras och anpassas till en ny tid. Men man kan undra hur det kommer sig att sådana förlegade förslag går igenom under en tidsperiod då det dagligen påvisas att miljön och dess ekosystemtjänster kommer att spela en betydande roll för planetens framtid och människors överlevnad?

Studier från jordreforminstitutet INCRA visar att 30 miljoner hektar brasiliansk skog och naturlig vegetation lagligen kan avverkas om den nya miljöskyddslagen godkänns. Större delen av jordbruksfastigheterna har nämligen landytor på mindre än 400 hektar. Risken finns att större markägare och enheter delas upp på mindre ytor för att kunna producera mera grödor och mat.

Förändringarna i den brasilianska miljöskyddslagen kommer att leda till en rad negativa miljöeffekter: förlust av biologisk mångfald, markerosion, övergödning i floder och sjöar och att enorma mängder lagrat kol släpps ut i atmosfären i form av CO2, något som kommer att påverka det globala klimatet.

Den nya miljöskyddslagen bryter dock mot grundläggande artiklar i konstitutionen. Enligt Guilherme Purvi, professor i miljörätt, prioriterar den nya miljöskyddslagen vissa intressen, jordbrukarnas, och strider därmed mot artikel 5 i konstitutionen, som anger att ”alla är lika inför lagen” samt artikel 225 som ger alla ”rätten till en ekologiskt balanserad miljö”. Redan 2011 prövades konstitutionens demokratiska principer hårt då federala myndigheter gav klartecken till ett annat kontroversiellt projekt: det tredje största vattenkraftverket i världen – Belo Monte mitt i Amazonas. Det skedde utan man utvärderat de sociala och ekologiska konsekvenserna samt realkostnaderna, i strid mot vad konstitutionen kräver. Bland annat hade de tiotusentals indianerna i lokalbefolkningen inte erbjudits tillräckligt med rådrum och rätt att uttrycka sin uppfattning om kraftverksbygget.

Förespråkare för lagen menar dock att det brasilianska jordbruket haft en ankarroll i landets ekonomiska boom. Detta skulle därför rättfärdiga en amnesti för avskogning eller förslaget om att större landområden och ytor ska tilldelas jordbruket, för att möta marknadens ökade mat- och energibehov. Enligt initiativtagaren till lagförändringen, kongressledamoten Aldo Ribelo, så ”konfiskerar den nuvarande miljöskyddslagen främst småskaliga jordbruk, vilka avsätts till permanenta naturskyddsområden och legala reservat, vilket innebär en utrotningspolitik, som är miljömässigt och socialt orättvist – och tragisk”. Andra argument för en förändring är att det gröna civila samhället oftast inte förstår sig på landets jordbruksverklighet, där statens subventioner och jordbrukskrediter styr de olika kvoter och mål som måste uppfyllas. Man anser även att miljöaktivister styrs av internationella intressen som enbart vill skada Brasilien.

Forskarna har dock inte fått göra sina röster hörda och ytterst lite hänsyn har tagits till tillgängliga vetenskapliga rapporter. De flesta menar att den nya miljöskyddslagen egentligen inte är en fysisk nödvändighet. En studie från Federala universitetet i São Paulo (USP) visar att brasilianskt jordbruk inte behöver expandera. Vad som krävs är innovativa och mera produktiva metoder på den mark som redan används. Enligt Gerd Sparovek, professor i markvård och fysisk resursanvändnings, och som koordinerat studien, så ”används i Brasilien alldeles för mycket extensiva boskapsmarker (i medel 1.14 djur per ha) och för lite växelbruk och rotationstekniker (till exempel gröda-djur) inom jordbruket”. Hur den frågan ska lösas har den nya lagen inte diskuterat. En annan viktig vetenskaplig fråga som nonchalerats är vilka indirekta effekter man får när de permanenta naturskyddsområdena minskas. Forskning inom landskapsekologi visar att om störningar sker i den vegetation som ska buffra känsliga miljöområden (främst vid vattenflöden, floder och bergsluttningar) är risken stor att ekosystemens resilienta kapacitet utarmas. Naturtjänsterna som människan och jordbruket är beroende av kan helt enkelt försvinna.

Protesterna från miljöorganisationerna har varit enorma, men de gamla ”jordbrukspolitikerna” verkar ha fått sista ordet. Vissa av senatorerna och ledamöterna i det brasilianska representanthuset företräder mäktiga jordbruksföretag som till exempel Grupo Andre Maggi, ett enormt konglomerat av gårdar på över 100 000 hektar och som bland annat säljer soja och foder till svenska Lantmännen.

Maktstrukturen inom de brasilianska myndighetsorganen är kanske inte så besynnerlig, då det världsledande jordbruket totalt omfattar över 275 miljoner hektar (32 % av landets yta), varav en stor del är extensiva betesmarker för boskap, samt monokulturer av soja, majs och sockerrör. Jordbruket är med andra ord en sektor i Brasilien som omsätter flera hundra miljarder dollar och som styrs av ett helt nätverk av storföretag, underleverantörer och lobbyister från olika grupperingar och länder.

Det återstår att se om Brasiliens representanthus och president Dilma kommer att godkänna denna nya kontroversiella miljöskyddslag. Beslut tas i mars 2012, strax innan FN:s konferens om hållbar utveckling. Markanvändning och jordbruk är två av de starkaste drivkrafterna bakom planetens miljö och klimatförändringar. Därmed kommer Brasilien, EU, USA och Kina att ha en avgörande roll för planetens framtid. Den internationella debatten om matens sociala och ekologiska pris behöver därför förstärkas för att lösningarna inte ska ligga i några få händer eller i skymundan av ekonomiska kriser

Annonser
Det här inlägget postades i Internationellt utbyte, Jordbruk och miljö, Okategoriserat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s