Om jordbruk och kött ur ett klimat- och energiperspektiv.

Av Jonas Wangsten

Hereford VästergötlandIdag diskuteras det ganska livligt om kött och dess klimatpåverkan. Konsensus bland de som syns i debatten är att kött är skadligt för klimatet. Speciellt kött från idisslare som kor och får. Därför vill jag belysa och nyansiera debatten ur ett antal olika perspektiv.

Det första felet som många gör är att jämföra 1 kg av olika råvaror och visa på hur stor klimatbelastning detta kg har. Hur fel det blir är lätt att se om man tittar på ytterligheterna nötkött och gurka. Givetvis måste alla matvaror viktas så att de ger samma ”nytta” för kroppen vad gäller tex energi och näring.

Nästa stora fel är att man även räknar in klimatgaser som ingår i kolets kretslopp och alltså inte är långtidsbundet i marken. Det som höjer atmosfärens halt av klimatgaser är endast det som är långtidsbundet. Störst påverkan har vår användning av fossil energi. Lite mindre känt är att vid brytning av kol så frigörs stora mängder metan. Vid uppodling av mulljordar frigörs stora mängder koldioxid. En mulljord består till stor del av organiskt material som lagrats in under lång tid. När mulljorden syresätts i samband med odling ökar omsättningen och det frigörs betydligt mer koldioxid än vad som binds i växtresterna från den aktuella grödan. Även vid annan nyodling frigörs bundet kol. Mest känt här kanske skövling av regnskog men även uppodlingen av den amerikanska prärien är ett bra exempel på när koldioxid i marken frigörs (ett flera meter tjockt matjordslager har nu minskat till en bråkdel). Just den amerikanska prärien kan bli ett bra exempel på hur tokigt vi tänker idag. För 150 år sedan var prärien i stort sett obefolkad. Däremot fanns där ca 70 miljoner bisonoxar som betade fritt på stora gräsbevuxna marker. Nästan alla bisonoxar dödades under några årtionden. Men prärien ansågs totalt ointressant för oss människor då den var för torr. Det var först i början av 1900-talet, då det blev betydligt blötare klimat, som man började odla upp prärien. Det gick bra ända tills 1930-talet då det blev några års torka och stora delar av matjorden blåste bort i väldiga stormar. Sedan dess har man fortsatt att odla med allt mer konstgödning och konstbevattning. Mycket av den majs och soja som odlas på prärien används för att föda ungefär lika många nötkreatur som det tidigare fanns bison. Om dessa djur hade fått beta fritt så hade de gjort samma ”skada” på klimatet som bisonoxarna. Dvs ingen alls. Och detsamma gäller givetvis alla fritt strövande älgar, gaseller, vattenbufflar, hjortar och renar…

För vår matproduktion så är det alltså fyra stora faktorer som orsakar utsläpp av klimatgaser. Diesel för att driva jordbruksredskap och transportera maten, olja eller el för att torka spannmål, fossilgas och utsläpp av lustgas vid tillverkning konstgödning samt att jorden friläggs vid plöjning med utsläpp av lustgas och koldioxid.

Om kor och får rapar metan eller grisar skiter är alltså inte relevant då djuren ingår i ett kretslopp. Det intressanta är hur de får sin mat. Fritt betande idisslare har det funnits under väldigt lång tid. Betydligt fler förr i tiden än idag så därför är det svårt att föra fram idislare som klimatbovar. Det intressanta är att titta på hur vi idag föder upp våra djur. I allt större utsträckning får inte djuren söka sin egen föda utan vi matar dem med sådant vi odlar. Anledningen till att vi ger tex kor kraftfoder har främst tre anledningar. Spannmål är satt under stor prispress och därmed billigt, med ökad stordrift blir det enklare att hålla djuren installade eller i feed-lots samt att djuren växer snabbare med kraftfoder. Som jag nämnde tidigare så är det genom odlingen som jordbruket frigör klimatgaser. Det är alltså inte djurens fel att det får fel mat. Tex kor, som de flesta säkert vet, är inte gjorda för att äta spannmål utan är rena gräs/lövätare. De blir sjuka av för mycket kraftfoder och köttet får en sämre fettsammansättning.

Slutsatsen av detta är att för att bedöma köttets bidrag till klimatkrisen så ska vi endast titta på hur stor del av bundet kol/metan/kväve/lustgas som frigörs för att föda djuren.
Så hur bör vi föda upp djur. Jo, givetvis genom att ge dem artegen föda och att de får utöva sina naturliga beteenden. För idisslare innebär detta att de skall beta gräs och löv så länge säsongen tillåter och att de får hö eller ensilage under den kalla årstiden. Den enda bundna klimatgasen som frigörs då är den diesel som krävs för att hantera ensilaget. Om du vill titta närmare på hur man kan föda stora mängder djur på ett naturligt sätt och på en liten areal så rekommenderar jag ett besök på www.polyfacefarms.com.

Det vi kan se om vi föder upp djur så som de själva vill är att vi får en energieffektiv matproduktion (För 1 kg naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla 1 kg bönor), ett nyttigt kött och friskare djur till en liten kostnad för klimatet.

Nu kommer ett ännu bättre argument för varför vi skall ha betande djur. De kan nämligen hjälpa oss att binda in mer kol från luften än vad de släpper ut (via traktorns diesel…). Den senaste forskningen från bland annat FAO och EU visar att betad ängsmark (just betet gör att gräset växer mer och binder in med kol i jorden) binder upp till 1 ton kol (och därmed betydligt mer koldioxid) per hektar och år.

Sen finns det en annan spännande aspekt på hur betesdjur kan ”rädda” klimatet och vår matförsörjning. Genom att, under regnperioden, släppa stora hjordar av betesdjur på en begränsad yta, av torra marker som riskerar att bli öken, under några dagar och sedan flytta dem vidare till ny mark så kan man på bara ett antal år återskapa en permanent gräsbevuxen yta. Det här är en metod som efterliknar hur tex Afrikas stora hjordar av idisslare söker sin mat. Det är också så som Polyface Farm bedriver sin djuruppfödning trots att de inte har brist på gräs. Den som främst förespråkar s.k. holistic management är Allan Savory (www.savoryinstitute.com). Även följande föreläsning av Tony Lovell ger intressant fakta – tedxtalks.ted.com/video/TEDxDubbo-Tony-Lovell-Soil-Carb

Mitt tredje viktiga argument för varför vi bör ha så många betesdjur som möjligt är att de gynnar den biologiska mångfalden. Betesdjuren håller landskapet öppet och ger en rik biologisk mångfald av växter, fåglar, insekter och andra småkryp. Djurens bete, tramp och spillning är viktiga förutsättningar för artrikedomen i naturbetesmarkerna. En rik biologisk mångfald är också en förutsättning för att styra över odling av vegetabilier mot ekologiskt och hållbart. Utan pollinerare och skadedjursbekämpare så blir odling mycket svårare.

Vi ser idag att vår billiga fossila energi har börjat att minska och då framför allt oljan. För att vi skall får en hållbar matproduktion som klarar en betydligt lägre insatts av fossil energi så behöver vi kraftigt öka andelen jordbruk med djur av olika slag och egen växtodling. Först då går det att sluta kretsloppet av näringsämnen hyfsat bra och utnyttja samspelet mellan djur och odling.

Så vill du göra en insatts för klimatet bör du laga mat från ekologiska råvaror, slänga så lite mat som möjligt, minska ditt resande med bil och aldrig flyga, dra ned på konsumtion av prylar och kläder mm. Och när du äter kött nästa gång så bör du alltså välja får och nöt som har fått beta i det svenska landskapet. Gärna på en gård i din närmiljö.

Djur som är naturligt uppfödda på artegen föda är en väldigt viktig del i framtidens jordbruk. Då får vi nyttigare kött, friskare djur och människor, energieffektivare matproduktion, bättre klimat, större yta för matproduktion, näringsrikare jordar, större matjordslager, ökad biologisk mångfald och en levande landsbygd.

Advertisements
Det här inlägget postades i Jordbruk och miljö, Mat och miljö och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

40 kommentarer till Om jordbruk och kött ur ett klimat- och energiperspektiv.

  1. annajamieson2013 skriver:

    Helt rätt och skönt att få det här inlägget som balans i debatten! De sammanhang och processer som beskrivs i inlägget är lite mer komplicerade än vad man vanligtvis läser i pressen och det är väl troligen därför som de sällan förs fram heller – vanliga journalister – och konsumenter – förstår dem inte. Så därför är det guld värt med pedagogiska och tydliga förklaringar som den ovan – jag kommer att sprida detta i mitt nätverk. Och jobba för att sprida Savory och Holistic Managment tankarna i Sverige. Fjällbete är tex redan inne på det.
    Anna Jamieson/WWF Naturbeteskött http://www.naturbete.se

  2. Ping: Är korna verkligen så stora klimatbovar? | Svensson

  3. Lars-Ola Westerlund skriver:

    Hejsan!
    Jag har frågor på dagens blogginlägg av Jonas Wangsten. Han skriver:
    ”Om kor och får rapar metan eller grisar skiter är alltså inte relevant då djuren ingår i ett kretslopp. Det intressanta är hur de får sin mat. Fritt betande idisslare har det funnits under väldigt lång tid.”
    Är det ett relativt tänk han har här?
    Jag undrar också på det som han påstår att kornas och bisons (mfl idisslares) metanutsläpp kommer från sånt som inte är långsiktigt bundet (betesmark) och därmed ska det inte räknas. Stämmer detta? Det är ju kemiska processer som skulle kunna leda till andra bindningar som har olika ”växthuspåverkan” -alltså borde man inte kunna avfärda detta.

    Det skulle vara bra med några källhänvisningar mm så är det lättare att använda sig av tankegångarna om jag mfl skulle bli övertygade.

    Jag driver också på för att det ska bli mer av ekologiska betesdjur, men gärna på bekostnad av det konventionella. En köttskatt med undantag för eko skulle driva på i denna riktning, men de här argumenten snarare avfärdar köttets koldioxidpåverkan, och på sätt och vis också avfärdar köttskatt som en dålig metod för att minska växthuseffekten.

    hälsningar
    Lars-Ola Westerlund
    Naturskyddsföreningen i Karlstad

    • Göran Rudbäck skriver:

      I biosfären cirkulerar en tämligen konstant mängd kol. En jämviktsnivå har uppstått mellan koldioxid i atmosfären, havet och kol bundet i organiskt material i djur, växter och marken. Lite kol inlagras i havsdjupen, samtidigt som lite frigörs från fossila kolkällor i berggrunden t.ex. utsipprande fossilgas. Det kol som finns i köttet vi äter, kommer från växternas upptagning av koldioxid, alltså den ”snabba” cirkulation i biosfären. Det människan gör, är att öka utsöndringen av kol från den ”långsamma” kolcirkulationen, fossilt kol, utan att samtidigt höja inlagringstakten av kol i berggrunden. Därför tillförs nu biosfären stora mängder kol. Det är detta extra kol som förändrar balansen i systemet, och kan komma att leda till klimatförändringar, inget annat. Men vill man av olika skäl bortse från detta grundläggande faktum, är det tacksamt att skylla på rapande kor. Metan är en kraftig växthusgas, men kornas metan ingår i den snabba cirkulationen. Det är fortfarande endast det fossila kolet som tillförs biosfären. Om användningen av det fossila kolet leder till en uppvärmning som frigör fruset metan, så är idisslarnas metan en fis i rymden.

      Wikipedias artiklar om växthuseffekt och koldioxid är bra beskrivningar kompletterat med Jordbruksverkets rapport: Inlagring av kol i betesmark. Den tar dock ingen hänsyn till uppfödningsmetod för djuren. Vad gäller metanproduktion hos mjölkkor med olika grovfoderandel, sök på Jan Bertilsson, SLU. KRAV har ett dokument om metanutsläpp från idisslare, men det är inte helt genomtänkt i alla slutsatser.

      Överfört till kött från idisslande tamdjur, så förbrukar djur som betar ogödslade naturbetesmarker inget fossilt kol. På vintern ger vi djuren konserverat grovfoder, gräs och örter i form av hö eller vanligare, ensilage från åker. Då förbrukas fossil energi till traktor och redskap. För att öka avkastningen av grovfoder på åkern kan man använda konstgödsel där fossil energi använts vid framställningen. För att öka tillväxthastigheten hos djuret kan man använda spannmål. Det ökar användningen av fossilt kol, men samtidigt är idisslaren inte skapt för kraftfoder, det ställer till med obalanser i kroppen, t.ex. förhållandet mellan olika fettsyror.

      En köttskatt har främst en omfördelande verkan mot ickeanimaliska livsmedel. Detta är inget som gynnar den svenska biodiversiteten, de svenska betesmarkerna kommer att växa igen än mer. Det är däremot i linje med vad djurhatare förespråkar. Välj kött från ekologiska djur uppfödda utan kraftfoder, så har du gjort vad du kan för att minska användningen av fossilt kol. Att välja bort idisslare på grund av metanutsläpp leder fel, kolet i metanet är inte fossilt.

      Vad den ökade kolhalten i biosfären kommer att innebära för den värld vi lever i, återstår att se. Vad jorden anbelangar är det bara ännu en störning som förändrar jämviktsläget, nya anpassade arter kommer att uppstå, gamla dö ut. Men oavsett om man fruktar klimatförändringar eller inte, väljer man kött från svenska ekologiska får och kor som inte ätit spannmål, så kan du njuta köttet med vetskap om att djuret mått bra, du kan fortfarande uppleva det svenska landskapet och ditt fossila kolbidrag till biosfären är minimalt.

  4. Jonas skriver:

    Jag ska försöka mig på att förklara hur jag tänker.

    Metanet från tex gräsbetande djur bryts, efter 10-15 år, ner till koldioxid som tas upp av gräset igen. För mig är det påfallande likt ett kretslopp.

    Utsläpp från grässlätter blir det oavsett om kor betar där eller inte. När gräset vissnar ner tas det om hand av nedbrytare som ger ifrån sin koldioxid och metan.

    Egentligen är det så att vi får mindre metanutsläpp tack vare kor som föds upp på naturbete. Detta är enkelt att visa.

    Vi lämnar en höbal om 12 kg kolatomer att ruttna på åkern. Då bildas molekylmässigt lika delar koldioxid och metan då cellulosan och stärkelsen i höet långsamt bryts ned under förruttnelsen. Det blir 8 kg metan och 22 kg koldioxid om oxidation och reduktion av kolet är lika som det måste vara i ett litet slutet system.

    En annan identisk höbal om 12 kg kolatomer ger vi till en ko som äter höet. Kon kan tack vare sina fyra magar bryta ned en stor del av cellulosan och stärkelsen till vattenlösliga kortkedjiga fettsyror och sedan vidare till ättiksyra som kon kan omvandla till protein och fett. Både för att leva och att växa.

    Med andra ord så kan kon inte rapa så mycket metan. En stor del av kolatomerna från höet har omvandlats till kött och fett samt energi för att kon skall leva och kan därför inte bli metan. Kolatomerna är redan använda till annat.

    Mycket bundet metan frigörs vid tex kolbrytning. En aktivitet som har ökat dramatiskt de senaste 200 åren. En annan viktig källa till metanutsläpp är risodling. Över regnsskogarna har man observerat stora metanmoln. Sen frigörs det enorma mängder metan från världshaven samt den tinande tundran.

    Koldioxidhalten i atmosfären har sedan 1850-talet ökat linjärt från 0,030 % till 0,038% på 2000-talet. Det har inte temperaturen gjort. Mängden metan är ungefär en tusendel av mängden koldioxid även om metan är 21 gånger mer effektiv som växthusgas än koldioxid så då blir mängden metan i atmosfären omvandlad till koldioxidekvivalenter endast 0,001 % och har därför en mycket liten inverkan på klimatet. Korna genererar bara en bråkdel av all den metan som finns i jordens atmosfär.

    Det krävs oerhört mycket större utsläpp av metan (från tex stora metanfickor på havsbotten eller väldiga vulkanutbrott) för att metanet skulle kunna påverka klimatet i den omfattning som man anser att koldioxiden gör.

    Tyvärr finns det, så vitt jag vet, väldigt lite tillgänglig forskning kring det här resonemanget utan jag får helt enkelt hänvisa till sunt förnuft kring biologiskt tänkande.

    Hoppas att mitt resonemang gav lite ökad klarhet i problematiken.

    Ps. Exemplet med höbalarna har jag lånat av Björn Hammarskjöld

    • Mats skriver:

      Tack för en bra förklaring!

    • stenbjs skriver:

      Hej Jonas, utmärkt sammanställning, men jag saknar resten av jämförelsen med höbalen som ruttnar ock kossan. 12 kg kol i höbal gav 8 kg metan +22 kg CO2.
      Alltså gissningsvis betydligt mindre än metanet kossan producera på samma mängd
      Men hur mycket uppskattas detta till ? Hälften eller en mycket mindre bråkdel?
      Även när mark llgger oanvänd ruttnar gräset bort (i stora tuvor) samtidigt som det växer mindre och mindre och ev. matjord förstörs efter vad jag förstår från Alan Savory’s bilder av hur öken formas och hur marken kan återvinnas.

      Själv tror jag att en mycket mycket större källa för regelbundet utsläpp av metan är åker- och industridjurbruk! Beroende på regnfall och humustillstånd resulterar mycket stora delar av både konstgödsel och djurslurry som sprids på åkrar ofta i stora näringsutsläpp eftersom det finns mycket lite humus i sådan jord. Detta orsakar i sin tur algblommning och algerna ruttnar såväl som höbalen i ditt exempel. Hur blir fördelningen då? Blir det samma, alltså 8 kg metan och 22 kg CO2 av 12 kg torrvikt alger ? Eller mer metan där det finns mindre syre? Har några beräkningar överhuvudtaget gjorts på detta i Sverige?

      Djurbruk enligt Savory eller Salatin släpper nästan ut noll. Peter Ballerstedt har några fina exempel i en föreläsning som visar att välskött gräsbetad vall ger minsta utsläpp i avrinngsvattnet. Dessutom håller sådan jord betydligt mer vatten pga dess ökade mull och kolhalt. Med mera med mera!

      Den ökade mullhalten binder snabbt kol från atmosfären och nettot blir alltså inget utsläpp utan en bindning av kol i gräsbetesmarker. När dessa marker sköts på rätt sätt kan avkastningen ofta fördubblas eller mer, ofta helt utan konstgödsel.

      • Jonas skriver:

        Just nedbrytningen av höbalen är troligen lite teoretiserad då Björn Hammarsköld (som jag har lånat exemplet av) förutsätter ”ett litet slutet system”. Den egentliga poängen ligger i att när kon äter gräset så använder den ca 50% av gräsets kol för att leva och växa, 20-30% blir mat till alla bakterier som hjälper till med matsmältningen och 20-30% kommer ut som metan och koldioxid via rapar och avföring. Alltså så binder kon mer kol än vad som hade bundits av marken om gräset hade fått växa fritt. Detta, ihop med att just betandet och trampandet, bidrar till högre kolbindning i betesmarken är hela grejen.

        Givetvis vore det intressant att ta del av en studie som tydligt kan visa vad som händer med gräset som får vissna, vilka organismer som är inblandade i nedbrytningen och vad ”utsläppet” av koldioxid och metan blir. Jag har dock inte hittat detta ännu.

        Fick just en kommentar av Gunnar Rundgren där han bland annat skriver: ”Om inte gräset betas av kor så kommer det brytas ned på ett eller annat sätt (beroende på klimatzon), t.ex. av rådjur eller termiter (de har samma bakterier som korna tydligen). Jag skulle dock bli glad för att få en tydligare beskrivning av metancykeln, dvs hur metanet bryts ned och återgår i biomassan.”

      • stenbjs skriver:

        Själv tycker jag att algväxten följt av algförruttnelsen kan vara den riktigt stora boven, alltså ett mycket större problem: Fiskdöd betyder att syret tagit slut i ett större område och att metan istället för CO2 produceras. Lokalt kan det långt innan fiskdöd produceras metan i många små fickor som blir svårupptäckta. Samma på stränder där alger ligger tjockt. Förmultning med syre på utsidan och förruttning där syret tagit slut längre in, allt eftersom metan är mycket lättare än luft och snabbt försvinner uppåt. Man behöver samla ihop avgiven metan t.ex. i tunnor delvis under vatten för att få klarhet i produktionen, om detta inte redan gjorts i en sån viktig fråga.
        Resultat från sådana enkla Labbförsök med mätutrustning måste ju finnas som indikerar nedbrytningstid vid olika temperaturer utan syre, och gaskomposition. Här kan man finfördela alger i mäng i ett litet varrenprov och först avläsa hur länge det tar att konsumera syret och sedan metanproduktionen, och om det även blir andra (gigtiga) gaser.

        Om 20-30% av kolintaget blir koldioxid och metan i kossan blir det med din siffra 8 -22 metan-Co2 i värsta fall ca 25% av 30% eller mindre än 10% metan, alltså mindre än hälften genom kossan istf att ruttna bort. Att metanet i atmosfären bryts ned till CO2 och vatten inom 10-15 år gör att frågan egentligen är mindre vilktig. Att metanet har ökat med 25% sedan 1850-talet samtidigt som gräsbetande djur har avtagit kraftigt och den odlade åkerarealen ökats pekar inte på att gräsbetande djur är någon faktor att räkna med i metanökningen, kanske tvärtom.

  5. Jonas skriver:

    Till Lars-Ola igen som skriver:

    ”Jag driver också på för att det ska bli mer av ekologiska betesdjur, men gärna på bekostnad av det konventionella. En köttskatt med undantag för eko skulle driva på i denna riktning, men de här argumenten som förs fram mera avfärdar köttets koldioxid påverkan”

    Här tror nog jag att vi egentligen är överens. Jag menar att ”industrikött” har betydligt större klimatpåverkan än gräsbeteskött vilket artikeln lyfter fram. Om köttskatt är rätt väg är dock tveksamt. Bättre vore att avskaffa allt stöd till konventionella storjordbruk och istället rikta stödet till ekologiskt och småskaligt jordbruk. Då löser vi problemet i rätt ända.

    • Birgit Boberg skriver:

      Varför inte i så fall lägga en ”straffskatt” på kraftfoder? Då hamnar det mer rätt. Att enbart befria EKO är fel, för det finns tyvärr en tydlig acceptans av kraftfoder där också. Om man sedan betänker hur fruktansvärt mycket betesdjur av vild karaktär det fanns i världen innan människan började med tamdjur (kan man tänka sig – tamdjuren härstammar t.om från dem) så borde väl jorden gått under inna människan startade sin klimatpåverkan. Kött och mejerprodukter är extremt nyttigt, om det produceras rätt. Övrig produktion kommer inte i närheten per kg.

    • stenbj skriver:

      Skatt på konstgödsel borde verkligen få bönder att tänka varfördådå!
      Tvådelad konstgödselskatt: Fossilbränsletillägg och ren nedsmutsningsavgift, för att tala beskattarnas språk.
      Nedsmutsningsavgiften är för alger och bör inkludera giftgaser, metan, giftalger och fiskdöd, etc..
      Skatt på ca 50% av konstgödselpriset kan då jämföras med sunt ekologiskt gräsbetat där bäst växande gräsarter blandas med djuprotat och kvävebindande gräs och klöver, som inte behöver konstgödsel. En skatterabatt för ekologiska odlare baserat på hur mycket extra kol per år en odlingsenhet binder, etc..

  6. Tack för ett intressant och inspirerande debattinlägg på ett relevant tema.

    För att nå vidare och få till mer betesdjur som skördar sitt foder själva så krävs det en förändring i djurskyddslagstiftningen, se till exempel på de problem KC Ranch haft för att få till storskalig utedrift på Revingehed. Störst positiv effekt har betesdjur i det svensk skogsbältet där omställningen av jordbruksmark till granplantering varit störst under de gångna 50 åren (på bekostnad av hävdvunnen biologisk mångfald).

    Sedan har vi EUs regler kring hur mycket träd som kan tillåtas i betesmark, de är rätt bizarra. För betesdjur i hagar med en viss mängd träd har många fördelar, såväl ger de skydd och gör att djur kan hållas ute under större del av året därtill binder träden koldioxid på lite längre sikt. Sedan är det kulturhistoriskt korrekt med trädrika betesmarker, fordomtida var det synnerligen vanligt med hamlade träd i beteshagarna i stora delar av Sverige.

    • Birgit Boberg skriver:

      Ja och här nämner du en annan aspekt på utfodringen. Vi är mycket fokuserade på odlingar idag. Förr nyttjade man mer av de resurser naturen bjöd på gratis. Det är därför man även bör ha djur som är anpassade till den miljö-och det klimat man använder.

      Håller även helt med om djurskyddsbetämmelser. Grunden till dem kom till för att skydda djuren i djur”fabrikerna” mot onödigt lidande och överutnyttjande. Idag används det snarare som rättesnöre. Håll djuren så onaturligt som möjligt, så är de DSMnöjd. Bara man tillfredsställer deras kontrollbehov. Det måste vara ok att hålla djuren naturligt för arten. Ute året runt och på enbart grovfoder. Detta är också något som naturskyddsföreningar borde jobba för. En stor fördel med denna typ av djurhållning är friskare och härdigare djur, som sällan, eller aldrig behöver antibiotika.

      Man måste förstå helheten från alla perspektiv.

  7. Rolf Löfgren skriver:

    På Kostdemokrati finns en intressant artikel av Anders Bergman, om hur kött produktionen kan utvecklas på ett både miljövänligt sätt och effektivt.
    http://www.kostdemokrati.se/frank/2012/08/26/jorden-vi-arvde-kan-den-raddas-lar-av-namibia/#comment-117

  8. Emma Jonson skriver:

    Hej,
    Jag är själv medlem av naturskyddsföreningen, men måste komma med några invändningar mot artikeln. Resonemanget håller tyvärr inte alls. Jonas Wangsten antyder att metan från idisslarnas rapar inte har någon klimatpåverkan eftersom kolet ingår i ett naturligt kretslopp. Det stämmer inte. Effekten av att ha idisslare är att halten av metan ökar i atmosfären. Metan är en många gånger starkare växthusgas än koldioxid (men har en kortare uppehållstid i atmosfären, precis som Jonas påpekar). Klimateffekten av metanutsläpp bereor på vilken tidshorisont man antar. Ur ett kortsiktigt perspektiv (20 år) har ett kilo metan ungefär 72 gånger så stor klimatpåverkan som ett kilo koldioxid. Det vanligaste är dock att titta på effekten i ett 100-årsperspektiv och då har metan ”bara” 25 gånger så stor effekt som koldioxid (per viktenhet) eftersom metan bryts ner till koldioxid efter ett tag. (Metanets uppehållstid i atmosfären är ca 12 år.) Mänskliga utsläpp av metan spelar absolut en roll för jordens klimat!

    Jordbruket står för 20-25% av de totala antropogena växthusgasutsläppen i världen. Ur ett konsumtionsperspektiv står kött för en stor del av svenskarnas utsläpp av växthusgaser. Om man tittar specifikt på metan, vad spelar det för roll hur stor del av atmosfären som redan består av metan? Det relevanta är hur mycket vi släpper ut och vad det har för påverkan på klimatet.

    För den som vill ta del om forskning kring frågan rekommenderar jag tex denna artikel:
    http://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10584-010-9971-x

    Hälsningar
    Emma Jonson
    doktornad på Fysisk resursteori, Chalmers

    • Jonas skriver:

      Hej Emma och tack för din kommentar

      Du skriver att jordbruket globalt står för 20-25 % av växthusgasutsläppen vilket rimmar väldigt dåligt med de 14% som anges i denna rapport (Smith, P., D. Martino, Z., Cai, Z., Gwary, D., Janzen, H., Kumar, P. m fl. (2007b). Policy and technological constraints to implementation of greenhouse gas mitigation options in agriculture. Agriculture, Ecosystems and Environment, 118, 6-28.) som tex Christel Cederberg refererar till i sina analyser av jordbrukets miljöpåverkan.

      Sen över till kärnan i mitt debattinlägg – metan från idisslare. Jag har aldrig påstått att mänskliga utsläpp av metan inte skulle spela någon roll för klimatet. Dock utgör inte metanutsläpp från betande djur mänskliga utsläpp. För att belysa min ståndpunkt med lite andra ord än vad som kan läsas ovan väljer jag att citera Per Wikholm.

      ”Den grundläggande ideologin bakom denna syn är att idisslande djur som pruttar och rapar metan är de stora klimatbovarna. Kossor har i denna debatt framställts som värre klimatbovar än flygplan och bilar. Metanbildande bakterier anses vara bland de första livsformerna på jorden. De har funnits i cirka 3,5 miljarder år (3 500 miljoner år). Det idisslare gör är helt enkelt att de härbärgerar en stor mängd metanproducerande bakterier i sina magar (vi gör det också men i mindre omfattning, ät ärtsoppa och se vad som händer). Vi vet lite om hur mycket metanproducerande bakterier de växtätande dinosaurierna härbärgerade däremot vet vi att termiter också härbergerar metanproducerande bakterier. De idisslande däggdjuren har funnits i 55 miljoner år. Till att börja med var de små som kaniner men de växte i storlek och spred sig till jordens alla kontinenter (Australien och Antarktis undantaget). Under denna period av idisslarnas utrbredning över jorden SJÖNK jordens medeltemperatur. All den metan som gräsbetande nötkreatur producerar är med andra ord en del av ett biologiskt kretslopp av metan som funnits sedan liv uppstod på jorden. Så länge idisslare äter sin naturliga föda och inte utfodras med kraftfoder (spannmål och soja) baserat på fossila bränslen (konstgödsel, besprutning, långa transporter, raffinering) så innebär detta att de netto inte släpper ut en enda kolatom i atmosfären som inte har uppstått genom fotosyntes = ren solenergi.”

      Djur och växter lever i symbios i alla världens ekosystem. Växter är beroende av djur och djur av växter. För att vi skall kunna producera mat även efter att den billiga fossila energin har sinat så måste vi efterlikna de naturliga ekosystemen. Naturen är betydligt ”smartare” än vad vi människor är. Och om vi producerar mat genom permakultur, plöjningsfritt jordbruk, gräsbetande kor och får, utegångsgrisar och höns mm så är vi också väldigt skonsamma mot miljö och klimat.

      Detta kommer att innebära betydligt mer människokraft för matproduktion och att vi utnyttjar marken betydligt effektivare. Marginalmarker överallt, skogsbete och villaträdgårdar för att nämna några. Gunnar Lindstedt har skrivit en intressant artikel kring detta: http://www.newsmill.se/node/1861

    • Göran Rudbäck skriver:

      Hej!

      Definitionen av antropogena växthusgasutsläpp, som jag har förstått den, är utsläpp direkt hänförligt mänsklig aktivitet och utan hänsyn till vilka naturliga ”utsläpp” som skulle genererats utan mänsklig närvaro. Rätta mig om jag har missförstått definitionen av antropogena växthusgasutsläpp eller annat, ty då faller följande resonemang helt eller i delar.

      Jonas Wangsten för fram ett intressant exempel där man kan räkna på naturlig kontra antropocen produktion av växthusgaser. Om vi jämför de 70 miljoner bufflar, som noga räknat heter bisonoxe, som Jonas var på prärien och räknade för ett par hundra år sedan och vi utgår från att de levde ett liv utan fossila bränslen, med de ca 100 miljoner nötkreatur som finns i Usa i dag enligt statistik från NASS och förutsätter att de ur metanemissionssynpunkt är likvärdiga, finner vi att metan från 30 miljoner nötkreatur tillkommer på den antropocena sidan. Om vi använder Naturvårdsverket siffror om årlig metanproduktion för en ko, 78 kg, så blir det 2,34 miljoner ton antropogent metan och 58,5 miljoner ton CO2-ekvivalenter enligt IPCC (faktor 25).

      Men till skillnad från bisonoxen, förbrukar den moderna kon en massa fossilt kol för sin tillvaro. För att inte fördjupa sig i detaljer om användning av fossilt kol i jordbruket, använder vi värden ur en rapport från Klimatmärkningens hemsida (2009-4-nötkött.pdf tabell 3). Metanets andel av växthusgaspåverkan från nötproduktion bedöms i olika studier till 46-80% . Den högsta andelen för metanproduktionen erhålls i grovfoderbaserade foderstater, vilket får sägas ligga närmast bisonoxens mathållning. Modern amerikansk slaktdjursuppfödning bygger på intensiv utfodring i feedlots och mycket lite grovfoder, det ger det lägre värdet. Ett inte orimligt värde för metanets andel sätts till 2/3, strax över mitten i intervallet. Med samma siffror som stycket ovan, förbrukar den moderna kon utöver metanet 975 kg koldioxidekvivalenter per djur och år. Detta värde skall då användas på alla de 100 miljoner moderna korna och då blir den tillkommande antropocena mängden koldioxidekvivalenter 97,5 miljoner ton per år, totalt 151 miljoner ton. Den beräkningsmodell som används i dag för antropocena växthusgaser – vilken inte tar hänsyn till den naturliga växthusgasproduktionen – ger att 100 miljoner nöt producerar 292,5 miljoner ton, nästan dubbelt så mycket alltså.

      Räkneexemplet är mycket förenklat, men resultatet visar tydligt att våra idisslare belastas med en oförsvarligt stor så kallad klimatbelastning med gällande beräkningsmodell.

      Det metan som bildas utöver det naturliga ”bisonoxmetanet” i modern nötkreatursuppfödning, kommer från det djuren äter, dvs kolet ingår i den snabba kolcirkulationen och är endast en omfördelning mellan kolbaserade växthusgaser och kolsänkor i biosfären vilka har varit i balans fram till dess vi började förbruka fossilt kol. Att vår grovfoderproduktion och djurhållning bygger på det fossila kolet, kan inte läggas kon till last. Det fossila kolet är orsaken till de snabbt ökande halterna av koldioxid och metan i atmosfären och som visas ovan kommer i runda tal endast en tredjedel (97,5/292,5) av kons påstådda klimatbelastning därifrån och då från det moderna jordbrukets metoder.

      Det är avslutningsvis, för mig ofattbart att man i klimatdebatten till den milda grad skuldbelägger matproduktionen och då särskilt idisslarna – som naturligt lever av det vi inte kan, nämligen gräs och där insatsen av fossilt kol kan minimeras. Välj alltså kött från ekologiska gräsätare som inte får kraftfoder – om du vill vara ”klimatsmart”.

    • Göran Rudbäck skriver:

      Hej igen!

      Vi som inte sitter på ett universitet kan inte komma åt artikeln hur som helst. Men efter att ha läst sammanfattningen är jag inte imponerad av slutsatserna.

      Inledningen hävdar att jordbruket inte belastas med några växthusgasskatter. För svensk del stämmer det dåligt, obeaktat att artikeln är några år, då reduktionen för koldioxidskatten är begränsad och kommer att försvinna om ett par år. För den industriella produktionens skattereduktion sker inga motsvarande begränsningar av internationella konkurrensskäl, sådana hänsyn anses inte inhemsk matproduktion behöva. Produktion som helt bygger på fossilt kol är därmed skattegynnat, jämfört biologisk produktion här i landet. Däremot belastas konstgödsel mig veterligen inte av koldioxidskatt.

      Det framförs också att en skatt på animalisk föda, främst kött från idisslare, skulle ge stor effekt för att minska växthusgasproduktion. Det är enlighet med mitt och Jonas tidigare resonemang inte korrekt, till och med kontraproduktivt.

      Om man belägger icke fossila växthusgaser med skatt, minskas den relativa kostnaden för koldioxidskatt på fossilt kol för alternativ matproduktion, sammantaget höjs det totala skattetrycket, men effekten blir negativ vad gäller fossila växthusgaser.
      Beskattas metanutsläpp från idisslare efter mängden producerad metan, knappast möjligt men som ett teoretiskt resonemang, leder det till minskad användning av grovfoder och hälsoproblem för djuret och vi som äter det, stressat kött. Det kraftfoder som istället används, kräver större insats av fossilt kol.
      Om man tänker att arealen som använts till idisslarfoder istället används till gris- och matfågelfoder, blir det också förfelat, då spannmålsproduktion förbrukar mer fossilt kol än grovfoderproduktion. Därtill förlorar man den kolsänkeeffekt som betande djur medför.
      Alternativet som framförs, att producera bioenergi, skulle vara intressant att se mer detaljerat. Med utgångspunkt från nuvarande oljepriser, så krävs dessutom skattesubventioner för att avsätta skörden, vilket innebär minskad effekt av fossil koldioxidskatt från bioenergiproduktionen, men en viss positiv omfördelningseffekt uppnås ändock. Detta har dock regeringen inte alls förstått, utan höjer skatten för biobränslen.

      Förslag om skatt på kött från idisslare, är påhejad av en ohelig allians mellan den fossila energiindustrin och herbivora djurhatare.

    • Jonas skriver:

      Hej igen Emma

      Du skriver:
      ”Om man tittar specifikt på metan, vad spelar det för roll hur stor del av atmosfären som redan består av metan? Det relevanta är hur mycket vi släpper ut och vad det har för påverkan på klimatet.”

      Här kommer lite tankar kring varför jag tidigare i mina svar har angett hur liten del av atmosfären som utgörs av metan.

      Med växthusgaser avses de ämnen som bromsar värmeutstrålningen från jorden och därför kan höja temperaturen nära jordytan. Vattenånga bedöms svara för ungefär 95 % och koldioxid för ungefär 3 % av hela växthuseffekten. Då återstår 2 % att dela på för övriga växthusgaser där dikväveoxid och metan finns. En väldigt liten del av växthuseffekten utgör alltså av metan.

      Exakt vilka mängder metan som olika ”källor” producerar är svårt att säga. Det vi vet är att mycket metan avges från våra regnskogar, från sumpmarker och risodlingar, ur havsbotten, från gruvor, från läckage vid hantering av fossilgas och biogas samt från idisslares rapar.

      Att i detta sammanhang skuldbelägga kor och får för klimatkrisen förefaller för mig vara helt förkastligt. Kan det finnas andra orsaker till forskarnas fokus på just idisslare? Så här skriver en professor på Chalmers:

      ”På tekniska högskolor är forskningen på energiteknik och miljöteknik stark men motiven för tekniken mycket svagare. Forskningen riskerar därför att lätt styras in på naturvetenskapliga villospår. Bästa skyddet mot att forskningen styr in på fel spår vid universitet och högskolor är säkert en bred och öppen kritisk diskussion om de vetenskapliga motiven bakom olika forskningssatsningar.”

      Om du tittar noga på filmen av Tony Lovell i min artikel så ges en väldigt tydlig förklaring till varför vi bör maximera antalet betande idisslare. De två viktigaste argumenten är att rätt bete ökar mängden matproducerande mark och betande gräsmarker minskar mängden koldioxid i luften.

      Till detta kan man lägga betesdjurens kanske viktigaste roll för vår miljö och framtida möjlighet att utnyttja ekosystemen för matproduktion, energi mm. Nämligen den biologiska mångfalden.

      Just biologiskt mångfald är, enligt Johan Rockström och Anders Wijkman, den av deras nio planetära gränser som vi har överutnyttjat överlägset mest.

      För människans överlevnad är det biologisk mångfald som bör få fokus och det är här som många betande kor kan spela en stor roll.

  9. Anders Branderud skriver:

    Djuranvändningen av de djur som människan föder upp (endast för ”smak” eller ”kläder eller andra produkter) leder till oerhörd global uppvärming (forskning visar att det är över 40 procent av den totala påverkan). Vid 2030 kan endast den påverkan djurindustrin har ha värmt upp jorden 2 grader mer än det var under förra århundradet, vilket forskning har visat kommer ge ännu mycket mer katastrofal effekt än det ger idag i form av torka, översvämmningar, etc, med oerhört många människor (och andra djur) som får lida och dör som effekt.
    Faktum är att djur som haft ett bättre liv, t.ex. kor matade på gräs, bidrar mer till den globala uppvärmningen; och således bidrar mer till de fatala naturkatstrofer som vi kommer få se mer och mer p.g.a. djuranvändningen.
    Regnskogar och andra skogar huggs ner för att kor ska få stora betesmarker, och på det viset ökar växthusgaser.. Det krävs minst 2 hektar för en ko (ibland upp till 15 – 20 hektar) för en ko som matas med gräs. 3-4 ton metan-gas och koldioxid (genom enterisk fermentatition och andning), åtminstone 120 000 liter vatten för en ko (endast för att dricka), det kan vara upp till 4 miljoner till 8 miljoner liter vatten totalt (allt vatten som krävs totalt för att irrigera landet, vilket krävs på många ställen i världen).
    På en hektar kan man istället odla 20000 – 50000 pounds av mat på. Denna mat räcker till flera personer och man kan även sända en del till svältande barn.

    Tusen år gammla skogar huggs ner- hem till massa olika insekter och andra djur. Man förstör habitat, och orsakar utrotning av hotad och tusentals individer blir dödade. Koalabjörnar kommer helt och hållet utrotas i 20 år p.g.a. den enorma habitat-förstöringen som våra matval orsakar.

    Bara under en timma så dödas 8 032 541 landlevande djur, djur som alla älskar och har en rätt att leva, 114 153 ton spannmål matas till djur (mat som istället kunde ha fött människor som svälter), 684 barn dör i svält, 5835 hektar land skog huggs ner (som djur behövs i och som behövs för vår miljö; och som dessutom bidrar enormt till växthusgaser) och 4 070 000 tons ghg växthusgaser släpps ut i luften av ”boskaps”djur.

    6 miljoner barn dör i svält varje år: Läs mer här: http://comfortablyunaware.com/blog/the-world-hunger-food-choice-connection-a-summary/ Hundratals miljoner är undernärda. De djur som människor tragiskt nog äter (inklusive ”mjölkkor”) tar maten dessa människor behöver. De cirka 60 miljarder landlevande djur som dödas per år (p.g.a ägg, mjölk och kött-industrin och allt annat utnyttjande av djur) äter mat som skulle kunna föda 9 miljarder människor.

    Vi vet att djur inte mår bra av att bli skilda från sina föräldrar. En fin video som visar kor och deras relationer till sin familj:

    ”Mjölk”kor lider och blir dödade eftersom personer dricker mjölk och äter ost. Förutom det så splittras familjer, starka band splittras mellan mor och hennes barn, kor blir våldtagna, får sin mjölk stulna (mjölk som kalvarna behöver), osv.: http://bloganders.blogspot.no/2013/02/mjolkkor-lider-och-blir-dodade-eftersom.html
    Om vi tar detta på allvar att alla djur ska ha det bra så måste vi som en konsekvens av detta bli veganer. Det är ett enkelt val, ett val av kärlek och empati, en tydlig deklaration att man är emot allt djurförtryck och inte själv deltar i detta genom sina val av kläder, mat, hygienprodukter, rengöringsprodukter eller andra val. [Rekommenderar http://www.vegankit.com ]
    Väldigt fin och inspirerande föreläsning: http://www.youtube.com/watch?v=SvZpF1R6GUo

    Jag blev vegan i höstas. Det var ett enkelt val — för att jag vill att det här ska vara en planet där alla individer får vara fria, och inte förtryckas av människan.

    • Jonas skriver:

      Anders…

      Oj, här skrevs det i ”veganaffekt”

      Har du läst min text och försökt att förstå?
      Har du läst alla kommentarerna?
      Har du kollat in Polyface Farm?
      Och framför allt – har du sett detta TED Talk med Allan Savory

    • Göran Rudbäck skriver:

      Jag har aldrig förstått varför veganer hyser ett så oresonligt hat mot de växtätande tamdjursarterna, samtidigt som de ömmar för individerna i samma art. Man försöker med alla möjliga divergenta argument – växthusgasemissioner, djurförtryck, svältande barn – agera för att utrota arterna. Just utrota, ty de domesticerade arterna är så avlade till människans nytta och nöje, att de existerar i vår vård, på våra villkor eller inte alls.
      Det är inte längre uppenbart för enskilda individer av den civiliserade människan att människan konkurrerar med andra arter om livsutrymme, ty människan är den hittills framgångsrikaste arten att förändra sin livsmiljö, för att konkurrera ut andra arter.
      Trots det, finns det djupt liggande instinkter även hos veganer om att de måste konkurrera om livsutrymme och de som främst konkurrerar om livsutrymme är just de herbivora tamdjuren, vilket förklarar hatet. I enlighet med ”min fiendes fiende är min vän”, så värnar man om de rovdjur – varg, lo, björn – som gärna ser tamdjur som föda. Bakom allt tal om att värna djuren, så ligger en djupare instinkt om att man måste konkurrera för att överleva.

    • Birgit Boberg skriver:

      Allt liv på jorden går ut på att äta eller ätas. Människan blev just människa då vi började äta kött och även tillaga det. Jag anser till fullo att djur ska skötas väl osv. Men att hävda att djuren är de stora miljöbovarna är fruktansvärt naivt! Så du tycker det är bättre att klä sig i plast än i ull och skinn då? Eller den resurskrävande bomullen?
      De flesta här propagerar tydligt för att idisslare INTE ska- eller bör äta spannmål. De ska beta och äta gräs, löv, örter. Sådant som vi inte kan smälta.
      Sedan tror jag inte man tar hänsyn till i debatten, den negativa miljöpåverkan bearbetad jord har? Där har du fullständigt förstört mångfalden och då ska man öka de odlade arealerna? Att hävda jorden på ett naturligt sätt genom djurhållning påverkar den biologiska mångfalden i rätt riktning, inte att odla upp mer areal.

  10. annajamieson2013 skriver:

    Hej Anders,
    Jag förstår och respekterar ditt engagemang för världen och miljön, men du måste kolla dina fakta bättre – ditt inlägg innehåller flera av de tyvärr mest spridda och allra mest felaktiga ”veganslagorden” och de stämmer helt enkelt inte. Vill man kunna debattera och diskutera krävs det kunskap och respekt för båda sidor.

    En ko kräver aldrig 15-20 hektar gräsmark för sin försörjning – 1-2 hektar är en normal siffra. Däremot kan betesmarker ibland vara så torra och karga att betesbeläggningen blir 1 ko/5-10 hektar – men då handlar det inte om att denna ko roffar åt sig mark som annars skulle kunna producera livsmedel utan istället att hon på ett förstjänstfullt sätt skapar högvärdiga livsmedelsprodukter från för oss människor helt oanvändbara marker.

    En ko behöver INTE120 000 liter vatten att dricka – det skulle effektivt ta livet av henne om hon försökte! Räkna ut det själv per dag så förstår du – 330 liter blir det per dag! En toppproducerande mjölkko kan behöva upp till 100 liter per dag – men det äringet medelvärde över ett helt år utan vad hon kräver under de 3 månader när hon mjölkar som mest. En normalproducernade mjölkko dricker runt 50-60 liter/dag och när hon är sin, alltså inte mjölkar alls i 2 månader, handlar det om ca 30 liter. Snittet över året blir snarare 65 liter/dag, eller 23 850 liter för en mjölkko..
    Tittar man på köttproducerande nötkreatur som går på bete blir vattenbehovet mycket lägre. Dels innehåller betet ofta mer vatten än foder som ges på stall och dels är många av de här djuren inte mjölkproducerande – alltså har ingen kalv vid fot. Ett medelvärde skulle kunna vara 30-40 liter för dem vilket ger totala vattenbehovet 12 000 liter per år. Den här vattenfabeln kommer från en uträkning där man baserar siffrorna på dels vad korna dricker men också på att deras foder odlas på konstbevattnad ökenmark i Californien…

    I klimatmagasinet effekt nummer 4/2012 finns mycket intressant att läsa om kött och klimat. Rekomenderas!

    • Gunnar Rundgren skriver:

      En annan källa till vattenförvirringen är att många räknar med allt det lilla regn som trots allt faller på betesmarken. Det ingår i Water footprint metodiken som är den som oftast ligger bakom de här siffrorna. Jag har belyst detta i ett inlägg om djurhållningen i Namibia: http://tradgardenjorden.blogspot.se/search?q=Namibia

      I övrigt håller jag i stora drag med Jonas i hans resonemang. Det är som med skogen och biomassa. Den koldioxid som bildas vid förbränningen räknas inte som ett tillskott av växthusgaser. Om inte gräset betas av kor så kommer det brytas ned på ett eller annat sätt (beroende på klimatzon), t.ex. av rådjur eller termiter (de har samma bakterier som korna tydligen). Jag skulle dock bli glad för att få en tydligare beskrivning av metancykeln, dvs hur metanet bryts ned och återgår biomassan.

      Det är viktigt att understryka att det gäller de gräsätande idisslarna och inte allt kött, eftersom det mesta kött idag drivs av konstgödslad majs och soja.

  11. anne skriver:

    annajamieson2013
    Jag tycker det är förkastligt att wwf tycker att man ska dra ner på köttätandet för miljöns skull. Rikta istället den energin på att se till att det blir fler utegående djur.
    Det var ju någon på wwf som kom på iden med köttfri måndag, eller?

    • annajamieson2013 skriver:

      Hej Anne!
      Nej, det var inte WWF som kom på Köttfri Måndag – det var Paul McCartney! Men, WWF stöttar Köttfri måndag, det stämmer. Jag jobbar åt WWF med Naturbeteskött som gör precis det du efterfrågar – satsar allt på att vi ska få fler nötkreatur som går ute och betar i de svenska Naturbetesmarkerna. WWF har hjälpt lantbrukare med stängsel, rådgivning och restaurering av marker i 25 år nu, och Naturbetesköttet har vi hjälpt till att lansera på marknaden under de sista 7 åren. Så vi jobbar med stor energi i de här frågorna. Läs mer på naturbete.se !

      • stenbj skriver:

        Är ”Köttfri Måndag” i så fall avsett att minska importen av Sydamerikansk fabriksfarmat kött, tills att Svensk ekologisk produktion kommer upp i kapacitet?
        I så fall kan man väl kalla det ”GMköttfri” Måndag ?

        Här en till videolänk om Kanadensisk farmare som demonstrerar sin implementation av gräsbete enligt Savory’s principer. Här förklaras bl.a. det hur viktigt det är att gräs får växa till i fred istället för att betas dagligen eftersom detta reducerar betestillgången katastrofalt långsiktigt.

      • annajamieson2013 skriver:

        Hej!
        Allan Savory är en fantastisk man som förhoppningsvis komemr att revolutionera nötköttsproduktionen i världen. Hans system passar bäst i torra områden men vi är flera som tagit till oss hans lära även här i Sverige. Läs tex om fjällbete mfl.
        Det är inte min sak att förklara vad Köttfri måndag syftar till, mer än det uppenbara, att visa för folk att man kan dra ner på köttet genom att äta vegetariskt en gång i veckan. Inte särskilt radikalt i sig, och säkert ett bra pedagogiskt grepp för att få folk att ”tänka till” på vad de äter. Vi har redan kapacitet i Sverige att producera så gott som allt svenkst kött ekologiskt om vi vill det. Vårt klimat passar så bra till gräsodling och våra beten växer bra i den svala våta sommaren vi brukar ha. Proteinfoder till de unga djuren kan vi också odla i form av ärtor och bönor, så själva produktionsapparaten står redo. De allra flesta av dikogårdarna, alltså med köttkor som föder upp sin egen kalv, är dessutom redan ekologiska, så kalv finns det också att tilllgå för intresserade ungdjursuppfödare. Det är nog snarare så att det är konsumenterna som behöver börja efterfråga andra köttkvaliteter för att marknaden ska ändra sig.

      • Birgit Boberg skriver:

        Vill bara kommentera ”köttfri måndag” och odlande av grödor: Vill man verkligen bevara och kanske utöka den biologiska mångfalden? Svaren ovan tyder på annat. Det finns inget som stör den biologiska mångfalden mer än den odlade marken, där man ideligen plöjer upp och ödelägger enorma arealer på vår jord. Människan förstör för andra arter och den stora syndabocken är IDISSLAREN? Nej, idisslaren ingår i ett kretslopp, där vi också borde rätta in oss i leden! Varför drar ni upp att odla proteinfoder till idisslare? Dessa grödor är inget dessa djur behöver. De är endast till för att öka tillväxthastigheten hos djuren. Dessutom bidrar de till ytterligare upplöjd mark. Idisslare ska äta gräs, blad och örter och växa i en takt som är naturlig för arten. Att människan på senare tid avlat fram djur som växer fort på maximala kraftfodergivor är väl inget man ska stötta och försvara? Innan människan styrde hela planeten fanns betydligt fler idisslare än idag. Ändå fungerade vår natur. Innför spannmålsfri dag istället. En samling grödor som gett oss stora hälsoproblem. Verka också för att utrota den helt sjuka uppfödningstyp vi använder oss av i bl.a detta land, med djur på stall utan tillgång till bete och dessutom höga kraftfodergivor. Detta skadar både naturen och djuren vi föder upp. Dessutom behövs betydligt fler betesdjur än vad vi har idag om den biologiska mångfalden ska bevaras. Enorma arealer av f.d betesmark står idag och växer igen, om den inte redan planterats igen av granen, detta monokulturens ledstjärna, den biologiska mångfaldens gissel!
        Angrip rätt saker och gå ut och undersök hur allt fungerar i verkligheten!

      • annajamieson2013 skriver:

        Jodå – jag vet hur betesdrift fungerar i verkligheten – jag är bonde och har både nötkreatur, hästar och får på min gård – occ alla äter de i princip 100 % gräs i olika former. Så den typen av påhopp känns lite onödiga när vi försöker debattera en hel bransch som måste ändras.- Då hjälper det inte långt att kategoriskt hävda en enda åsikt som alla borde rätta in sig i. Jag tror på att kunna förändra inifrån och att man genom att lyssna på andra med respekt kan påverka dem i rätt riktning till slut.

  12. stenbj skriver:

    Finns det CAFOs i Sverige också ? I så fall matas sådana djur med GM soya och annat GM från,…Sydamerika igen. Annars kostar det för mycket. Någon som vet? Och hur säljs det i så fall ? Som ”helsvenskt” ? Och Danmark och Norge ?
    Kan Sverige bli ett föregångsland här?

  13. Patrik blomqvist skriver:

    Ska vi ha hållbara djur som klarar av ” EKO Grassfarming” måste Avelstänket förändras. Hela ” Blup” systemet är uppbyggt på en vägd levande vikt,,,marknadsanpassat för ” hanging Weight” = ”Efter 20 års medlemskap i systemet tröttnade jag på att vara med betala alla avgifter och de djur som hade lägst ” Blup” var de som slakta ut mest kött ,,,är hållbarast. ” den gamla ” typen” Växa och den mesta rådgivning handlar om spannmål/ majs och snabbväxande gräs. IDet som glömts bort i Debatten är det viktigaste. NÄRING. Aldrig förr har vi ätit så många kg / aldrig förr har vi fått i oss så LITE näring. Det är inte brist på mat utan näring som gör oss sjuka ,,,,både djur och människor. Alla rasavelsföreningar / utställningar/ branschorganisationer premierar just det som fördärvar produkten = tillväxt. ” lees is more”

    • stenbjs skriver:

      Helt Riktigt ! Uppfödare försöker få in så mycket kalorier/vikt som möjligt medan konsumenterna mer och mer inser att dom äter för mycket kalorier utan näring. En del blir då hungriga jämt och sätter i sig alldeles för mycket istället!
      Vi har köpt utmärkt .gräsbetat kött från uppfödare på Irland. Han använder en ras som kallas ”Galloway”. Extra tjock hud etc. så dom kan gå ute nästan hela året även högt upp, på Irland. Men det blir ju ingen långliggande snö på Irland. Annars gäller en varierad vallflora för att komma bort från Kg-stuket till riktig kvalite. Och inom några decennier kommer nog vetenskapen ifatt och kan utvärdera även kött från riktigt närings perspektiv. Med frukt blev det att det sötaste vann, vilket knappast är bäst.Men nu har man iaf insett att söt fruktjuicen är nästan lika skadlig som läsk!

  14. Olof skriver:

    Jag köper inte argumentet att idisslarna inte bidrar till klimatförändringar bara för att metanet de släpper ut ingår i ett kretslopp. Om en given kolatom har möjligheten att bli del av en metanmolekyl så bidrar den ju mer till uppvärmningen än om den blir en koldioxidmolekyl istället. Att kolatomen så småningom lämnar atmosfären på ett eller annat sätt (och blir en del av en ko, om man ska fortsätta kretsloppstänket) minskar ju inte den uppvärmning den har bidragit med under sina 12-15 år i atmosfären. Eller tänker jag fel nu?

    • Göran Rudbäck skriver:

      Ja, du tänker fel. En given kolatom väljer inte om den ska bilda koldioxid eller metan, det beror av nedbrytningsprocessen av det organiska materialet, aerob nedbrytning – koldioxid, eller anaerob nedbrytning – metan. Att en metanmolekyl bidrar till kvarhållande av värme på jorden, ska vi vara tacksamma för, alternativt blir kyligt. Det som anses som ett problem är ökningen av metan i atmosfären, som genom dämpad utstrålning av värme från jorden förväntas leda till högre temperatur, klimatförändringar och därmed förknippade skadliga väderfenomen, allt till förfång för dagens mänskliga civilisation. För jorden är det bara ännu en störning i systemet, som så småningom leder till en ny jämviktsnivå.

      Kolet i biosfären cirkulerar, lilla kolcirkeln, och den omfördelning människan kan åstadkomma med det i biosfären tillgängliga kolet är försumbar, vi förmår inte i väsentlig grad över tiden öka växthusgasernas koncentration till klimatpåverkande nivåer. Av det följer, att antalet idisslare vi håller inte är intressant när vi diskuterar antropogena orsaker till metanet.

      Biosfärens kol inlagras till slut i bottensediment i havsdjupen, där de övergår till den stora kolcirkeln, det blir fossilt kol. Det kol som av människan tillförs biosfären är fossilt och utvinns i en högre takt än den naturliga inlagringen, följaktligen ökar mängden kol i biosfären. Det är alltså från det fossila kolet, som de ökade halterna av koldioxid och metan härstammar. Att idisslarna som hålls av människan beskylls för att öka metanhalten i atmosfären, beror på att den förklaringsmodell som används, utgår från människan och inte ser människan som en del av naturen, vilket är en följd av den natursyn som råder.

      Om vi däremot ska diskutera metoder för att minska utsläppen av antropogent metan, kommer däremot våra idisslare in i diskussionen. Om man tittar på IPCC AR3 där metanets källor och sänkor senast redovisades, framgår att de antropogena emissionerna från idisslare och fossil energi är ungefärligen lika stora. Överskottet i kalkylen, uppskattas till ungefär hälften av den fossila emissionen (eller idisslarnas emission). Med andra ord, halveras idisslarnas eller det fossila metanutsläppet, kommer metanberäkningen i jämvikt. Och där står vi nu, ska vi halvera våra utsläpp av fossilt metan och därmed i grunden förändra de bekväma liv vi lever idag, eller slakta hälften av våra idisslare?

      • Olof skriver:

        Ok, jag tycker nog att jag tänkte rätt ändå (även om jag naturligtvis förstår att inte kolatomer ”väljer” vilken molekyl de ska ingå i, kanske var otydlig i formuleringen).
        Håller dock inte med om att vi ska bortse från mänskliga källor till global uppvärmning bara för att de är försumbara. Uppvärmningen bryr sig ju inte om huruvida det är människans utsläpp eller för den delen ett vulkanutbrott som är orsaken till växthusgaserna. Bara att konstatera, som jag ser det, att atmosfären värms upp och att metanhalten är en bidragande orsak. Äter vi mindre kött från idisslare så ger vi en djuruppfödare någonstans minskade incitament att hålla många idisslande djur. Lätt som en plätt.

      • Jonas skriver:

        Olof, tack för dina synpunkter.

        Det du missar i ditt resonemang är att det gräs som kor eller får äter växer ändå. På hösten vissnar det och multnar och då frigörs kol i form av koldioxid och metan. I kolets korta kretslopp spelar det ingen roll om kolet går via en idisslare eller inte. Om kon äter grås så betyder det bara att mindre kol kommer ut i luften direkt eftersom en ca 50 % åtgår för kon att växa och leva och ca 25% blir mat till matsmältningens bakterier. Det fina med betande djur är att de hjälper naturen att bilda mer matjord än om de inte hade betat. Just nybildning av matjord är mänsklighetens enda realistiska sätt att minska mängden kol i atmosfären. Storskalig odling av ettåriga grödor är precis tvärt om mot permanenta beten. Mer kol frigörs från marken än vad som binds in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s