Jordbruk och miljö

Naturskyddsföreningens policy för Jordbruk och Livsmedelsförsörjning

Publicerad i juni 2013

Jordbruks och livsmedels policy

Det globala jordbruket ska i framtiden förse en växande befolkning med nödvändiga produkter som livsmedel, foder, fibrer och bioenergi. Minst lika viktigt är att stärka jordbruket som producent av andra tjänster som är centrala för människans välbefinnande och utveckling. Det handlar om ekosystemtjänster som biologisk mångfald, luft- och vattenrening, klimatstabilisering, erosionskontroll, pollinering av grödor, naturlig skadedjursbekämpning, samt kulturella, sociala och estetiska värden.

Det framtida jordbruket måste i högre grad ta sin utgångspunkt i och anpassas till de lokala förutsättningarna, d v s klimat, jordart, vattentillgång o s v. Det är ett jordbruk som kräver kunskap om ekologi och som inte är beroende av kemiska insatsmedel som konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, som bättre tar till vara de lokala vattenresurserna, arbetar med varierade växtföljder och drar nytta av och stärker den biologiska mångfalden. Omställningen till ett hållbart jordbruk måste ske i hela världen, så även i Sverige. Naturskyddsföreningen vill se ett aktivt, ekologiskt jordbruk i hela Sverige.

Policy för Jordbruk och Livsmedelsförsörjning

Rätten till odlad mångfald
I början av maj presenterade EU-kommissionen ett nytt förslag som ska reglera produktion och marknadsföring av utsäde, fröer och plantor. (Regulation ”On the production and making available on the market of plant reproductive material
(plant reproductive material law)”). Hela förslaget finns här.

Enligt ett pressmeddelande från EU så innebär förslaget:

  1. Enkla, flexibla regler för försäljning av frön och annat växtförökningsmaterial som ska leda till en produktiv, anpassningsbar och varierad växtodling och skogsproduktion i EU som får lättare att hävda sig på världsmarknaden.
  2. Ett brett urval av material och bättre testningskrav bidrar till skydd av den biologiska mångfalden och till en växtförädling som är inriktad på hållbart jordbruk.
  3. Frön i privata trädgårdar regleras inte i EU-lagstiftningen, utan privatpersoner kan fortsätta att köpa alla slags frön och material och sälja dem i små mängder. Dessutom blir det tydligt att privatpersoner får byta frön med andra privatpersoner utan att de nya reglerna gäller för det.
  4. Målet med den nya lagstiftningen är att ge användarna större valmöjligheter, så lagstiftningen gäller alltså både för nya, testade växtsorter, material som inte uppfyller definitionen på växtsort (heterogent material), traditionella sorter och sorter för nischmarknader.
  5. De nya reglerna ska dock enligt EU-kommissionens satsning på bättre lagstiftning anpassas till typ av material, produktionsförhållanden och det berörda företagets storlek. För gamla, traditionella sorter och för heterogent material gäller alltså bara några få registreringskrav. De kategorierna är dessutom undantagna från testningskrav och andra krav.
  6. Byråkratin minskar för mikroföretag, genom att de får sälja alla slags material som nischmaterial utan registrering. Mikroföretag är mestadels undantagna från registreringsavgifter.

Kritik mot förslaget
Det låter ju bra, men trots det har förslaget lett till oro bland många organisationer som försvarar odlares och lantbrukares rätt till ett varierat sortutbud, och rätten till att själva få ta utsäde från egna odlingar. Man menar att förslaget hotar den odlade mångfalden.

Enligt kritiken innebär förslaget ett ytterligare skydd för de stora multinationella utsädesföretagen, och att det lämnar väldigt lite utrymmer för icke-kommersiella intressen. Det är därmed ännu ett steg mot ett allt med likriktat utbud av grödor och sorter, och gör det än svårare att hitta utsäde som är anpassat till olika klimatzoner, klimatförändringar och odlingsmetoder.

Organisationer som EEB (European Environmental Bureau), IFOAMs EU-grupp, och Slow Food har reagerat bl. genom följande pressmeddlelande: pressmeddelande om utsädeslag 24 maj 2013

Joint Press Release Seed Law


Mångfald på slätten
stekelhotellProjektet Mångfald på slätten är ett treårigt samarbetsprojket mellan Jordbruksverket och Hushållningssällskapen, som inleddes 2011. En av de deltagande lantbrukarna är Bengt Hellerström i Kävlinge. Han satsade på en rad åtgärder som kunde bidra till att öka den biologiska mångfalden, från plantering av olika typer av växter som drar till sig nyttiga insekter till att skapa boplatser för småkryp och fåglar.
– Jag planterade bland annat lavendel och sälg i trädgården och skapade speciella biotoper vid ett av vindkraftverken på gården med halmbalar, gul sötväppling och slånbär – en kombination som attraherar både nyttoinsekter och fåglar.
Dessutom anlade han upp till 250 meter långa ”skalbaggsåsar” i fälten för att skapa en naturlig hemvist för jordlöpare och spindlar – nyttiga insekter som fungerar som vaktposter och kan ingripa vid tidiga angrepp av bladlöss.

Läs mer:Mångfald på slätten

 Viktiga vildbin i fara

De tama honungsbinas betydelse för pollineringen är överdriven, enligt en ny studie. Vilda insekter som humlor, vildbin och flugor är viktigare för grödorna, uppger TT.

Forskare på sex kontinenter har granskat pollinerarnas effekt på 41 av de, för människan, viktigaste grödorna. Kontentan är att betydelsen av honungsbina är överdriven.

I dag förlitar sig jordbruket till huvudsak på tama honungsbin som pollinatörer, enligt SLU. Men i stället är det de ursprungliga, vilda arterna som är mest effektiva som pollinerare.

– Vildbin är dubbelt så effektiva pollinerare som honungsbin, säger Maj Rundlöf, forskare vid Lunds universitet, som deltagit i studien, till TT.

Dock är problemet att många av de vilda arterna i dag är hotade. I Sverige granskades ett område med raps och ett med rödklöver.

Läs mer: http://www.sydsvenskan.se/sverige/viktiga-vildbin-i-fara/

Stoppa spridningen av avloppsslam

Synen på att använda slam i jordbruket har varierat under årens lopp. Inte minst LRF är kluvet i frågan. Slammet är en ”billig” gödsel för lantbrukaren, samtidigt som det för med sig föroreningar. För livsmedelsgrödor finns det krav från köpare på att de inte odlats på marker som slamgödslats. Branschorganisationen för producenter av spannmålsprodukter säger i sin policy ”Svenska Kvarnföreningen syn är att inget slam ska återföras till åkrarna. I livsmedelsprodukter ställer vi krav på att spannmålen inte slamgödslats.” Och mejeriernas branschorganisation Svensk Mjölk har en branschpolicy som förbjuder användningen av slam på mjölkgårdar, för att nämna några exempel.

Från år 2005 är det förbjudet att deponera avloppsslam i Sverige. För fosfor har riksdagen satt upp ett miljömål att minst 60 procent av fosforn i avloppsslam ska återföras till marken senast 2015. Men målet och frågan om hur den återföringen ska gå till, och är föremål för en pågående utredning som ska presenteras under nästa år. Bland annat ska nuvarande gränsvärden för tillförsel av kadmium och andra miljögifter ses över. Redan nu har en delrapport om behov av investeringsstöd för att utveckla teknik för att utvinna fosfor från slammet redan presenterats: Återforing-fosfor-delredovisning-20120830.

Naturskyddsföreningen arbetar aktivt mot spridning av avloppsslam överhuvudtaget, och har nyligen tagit fram en rapport om miljögifter i salm: Naturskyddsföreningens rapport om gifter i avloppsslam

Hur mycket av avloppsslammet sprids?
Spridning på åkermark är nu den enskilt största användningen av slam från reningsverk. Den näst största användningen är till deponitäckning för att hindra infiltration av vatten och därefter som anläggningsjord. Spridning i skogsmark skedde till för ett par år sedan endast i försök, men i statistiken från 2008 och 2010 redovisas uppgifter om användning från Stockholms län och Skåne. Totalt sprids mindre än 1% av slammet i skogen. 

Under 1980- och 1990-talen spreds en stor andel av avloppsslamet på åkermark, vissa år upp till hälften. Mycket spreds då i odlingar av salix (energiskog). Under 2000-talet minskade användningen av slam i jordbruket och var nere på ca 15 % 2006, för att sedan åter öka. Under 2008 och 2010 spreds ca 25 % av slamproduktionen på åkermark. Andelen varierar mycket mellan länen. I t.ex. Skåne och Östergötlands län ligger den på omkring 50 %, i Stockholms län på ca 30 %, medan man i Uppsala län endast sprider 3% av producerat slam på åkermark.

Tabeller över hur mycket som spridits länsvis under åren 1998-2010:
Statistik slamspridning 1998-2010
Hur stor areal påverkas?
Den areal åker som det spridas slam på under 2008 och 2010 var uppskattningsvis i storleksordningen 0,5 % av den totala åkerarealen, om man räknar med att man sprider så mycket fosfor per hektar som är tillåtet enligt lagstiftningen. Om man antar att man återkommer vart femte år berörs 2,5 % av åkerarealen under ett femårsomlopp. Eftersom föroreningarna finns kvar i jorden och de mark som den sprids på säker kommer att variera så förorenas i själva verket en betydligt större yta, men någon ordentlig kartläggning finns inte.

Seminarium om skydd av åkermark

I samband med Riksstämman i Falkenberg arrangerade nätverket ett seminarium med rubriken Åkermarken minskar – vad skall vi göra åt det?

Seminariet inleddes av Anders Larsson från Lantbruksuniversitetet i Alnarp, en stark förespråkare för att begränsa byggandet på åkermark.

Räknat på hela jorden finns idag 0,2 ha odlingsjord per person, och den goda jorden försvinner snabbt pga. av ökenspridning och byggande. I Europa förhållandevis god tillgång på mark, ca 0,3 ha per person, men vi äter motsvarande 0,4. Dvs.vi är beroende av att importera livsmedel från andra delar av jorden.

Anders menar att byggande på åker är dålig stadsplanering, och att det går att förtäta en stad utan att ta av grönområden. Det ger en attraktivare stadsmiljö med bättre service för innevånarna. Vi i Sverige breder ut oss mer än i andra mera tätbefolkade länder. Han visade en jämförelse mellan Köpenhamn och Malmö, och på flygfoton blir det väldigt tydligt hur mycket glesare vi bygger i Skåne.

Anders Larsson anser att det är orimligt att kommunerna har så stor bestämmanderätt när det gäller byggande på åkermark, eftersom det leder till att företag som vill bygga industrier eller köpcentra kan spela ut kommuner mot varandra – och alla kommuner vill ju ha en ökad sysselsättning och en växande befolkning.

Hela Anders presentation: Nollvision för byggande på åkermark

Mari-Louise Wernersson, kommunstyrelsens ordförande i Falkenberg deltog också och gav en inblick i hur frågan hanteras i kommunen. Det finns båda bra och dåliga exempel. Bland de dåliga är att man lagt en motorvägsinfart på den allra bästa jorden, och att det för med sig att industrier vill och tillåts bygga just i det området. Men Mari-Louise är en stark förespråkare för det kommunala planmonopolet, och menar att lösningen är att man måste göra befolkningen mera medveten om hur viktig åkermarken är.

Möjligheter att stoppa slamspridning på åkermark

Seminarium 15 juni 2012 i Falkenberg
I samband med Naturskyddsföreningen Riksstämma höll Ewa Björnberg, från miljöförvaltningen i Lund ett föredrag om hur de i komminen aktivt arbetar med att begränsa slamspridningen.

Presentationen finns här:  Handläggning av slamärenden i Lund

Goda affärer med nära protein

Av Helena Allard
I Sverige importerar vi en stor del av det proteinfoder som vi använder men det skulle inte behöva vara så. Med en höjning av kvaliteten på vallen och en ökad odling av proteingrödor skulle vi kunna vara helt självförsörjande på protein. Dessutom finns det pengar att tjäna med mer egenproducerat foder på gården för en del.

39 % av det proteinfoder som vi ger till våra djur är producerat i Sverige och resten importerar vi från andra delar av världen. Men genom en höjning av råproteinhalten i halva arealen vall från 13 % till 16 % skulle vi istället till 67 % vara självförsörjande på protein. Om vi dessutom skulle maximera odlingen av proteingrödor som åkerbönor, raps och ärter skulle vi kunna täcka hela vårt behov.

Odlingen av baljväxter har ökat på senare år och det finns potential för ytterligare ökning av odlingen. Förra året odlades 132 000 hektar oljeväxter, ärter och åkerbönor i Sverige. En areal som kan vara 146 000 hektar större utan att vallarealen behöver påverkas. Många län i södra Sverige skulle kunna bli helt självförsörjande på protein om proteinhalten i vallen ökade något och om odlingen av balj- och oljeväxter maximerades.

Många tjänar ekonomiskt på att byta ut sojan mot egenproducerat. Grisföretagaren Nils Peterson på Malma Lillgård utanför Linköping sparar ca 15 kr per gris på att använda sin egenodlade åkerböna istället för soja.

Nu ger LRF ut boken Goda affärer med nära protein och i den kan man läsa om rådgivares tips, odlingskalkyler för proteingrödor och råd kring odling och utfodring. En DVD som innehåller tre kortfilmer om bönder som producerar sitt eget protein kan beställas genom att kontakta Helena Allard: helena.allard@lrf.se, tel. 08-787 51 80. Boken kan beställas via 08-550 949 80 eller info@distributionsservice.se. Uppge beställningsnummer 42185

Projektet är ett samarbete med Svensk Mjölk och Ekologiska Lantbrukarna.

Från boken Goda affärer med nära protein Proteinhandboken proteinatlas

Naturvårdsverket får bakläxa på förslaget till ny slamförordning som skulle trätt i kratft januari 2012.

Regeringen går inte vidare med Naturvårdsverkets förslag om en ny slamförordning. I stället har verket fått ett nytt uppdrag, som ska vara klart 2013.  ”Uppdraget innebär bland annat att verket ska kartlägga fosforresurser i samhället med potential för att förbättra återvinningscykeln.” enligt pessmedelandet från regeringen.

Naturvårdsverkets förslag presenterades våren 2010 och skulle preliminärt börjat gälla 1 januari 2012. Förslaget innehöll jämfört med dagens regelverk, skärpningar rörande metaller samt nya regler med avseende hygienisering. Naturvårdsverkets uppfattning i förslaget var att återföring av näring från avlopp, med de skärpta gränsvärdena, kunde ske genom fortsatt slamspridning. Svenskt Vatten välkomnade förslaget, som ”ett led på väg till en långsiktigt hållbar användning av slam i jordbruk och dels ökar förtroendet för slam inom jordbruk.”

Så här säger miljöministern om det nya uppdraget:
– Det handlar om den viktiga frågan att få till ett kretslopp som är både resurseffektivt och giftfritt, säger miljöminister Lena Ek. I uppdraget ingår också att utreda, motivera och vid behov föreslå ett investeringsstöd för ny teknik för att kunna utvinna fosfor ur olika fosforresurser så att den kan återföras på ett hållbart sätt. Naturvårdsverket ska också föreslå ett etappmål om återföring av fosfor.

Hela pressmeddelandel från Miljödepartementet 2 feb 2012: Pressmeddelande Lena Ek – Slam

Lös miljöproblem med Cap
Artikel i Sydsvenskan 21 juni 2011, av Svante Axelsson Naturskyddsföreningen
Reformen av EU:s jordbrukspolitik innebär en unik möjlighet att ställa om hela EU:s jordbruk. Den biologiska mångfalden kan öka, övergödningen minska och koldioxid bindas i marken. Det skriver Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.

Jordbrukspolitiken i EU ska reformeras. Beslutet fattas under 2012, och just nu står ett möjligheternas fönster på glänt.

I Sverige har lantbruket i sin strävan att bli grönare och mer resurssnålt kommit långt inom några områden. Men det handlar inte om att – som många tycks tro – det svenska jordbruket i sin helhet är på väg att skapa världens renaste jordbruk. Bekämpningsmedelsanvändningen ökar och jordbrukets utsläpp av växthusgaser svarar för hela 20 procent av de svenska utsläppen. Orsaken är framför allt tillverkningen av handelsgödsel. Användningen får både direkta och indirekta följder och övergödningen förvärras.

Hela jordbruket bör gå ifrån att vara en stor utsläppskälla av växthusgaser till att bli en kolsänka som binder koldioxid i marken. Detta kan med fördel förenas med fler permanenta beten på åkrar och fler betade ängs- och hagmarker, eftersom dessa marker är effektiva kolsänkor. Klimatarbete och ökad biologisk mångfald går ofta hand i hand.

På så vis skulle jordbruket bli en framtidsbransch, och bönderna skulle kunna få betalt för produktion av ekosystemtjänster som bland annat öppna landskap och kolsänkor.

Lär hela artikeln: Lös miljöproblem med Cap 21 juni2011

LRF:s svar på artikeln:
Överdrifter och myter om EU:s jordbrukspolitik
Naturskyddsföreningen påstår att EU:s jordbrukspolitik skapar stora miljöproblem. Men det är snarare avsaknaden av jordbrukspolitik som skapar problem, skriver de tre LRF-representanterna Helena Jonsson, Åsa Odell och Bengt Persson.
Läs hela svaret:
http://www.sydsvenskan.se/opinion/article1501526/Overdrifter-och-myter-om-EUs-jordbrukspolitik.html 

………………………………………………………………………………………………………

GMO-debatt

Ekologiska Lantbrukarna bemöter Fagerström

” – EU slåss mot en demon som inte finns och kastar 25 miljarder i sjön varje år genom att inte tillåta odling av herbicidresistent raps och sockerbeta.” Det skrev tidigare prorektorn vid SLU Torbjörn Fagerström på DN Debatt 29 maj. Detta efter en rapport som han gjort på uppdrag av Finansdepartementet. Debattartikeln finns att läsa på:

http://www.dn.se/debatt/hogljudd-opinion-star-i-vagen-for-gm-grodorna

Rapporten gav stort genomslag i media men trots det har DN Debatt valt att inte publicera fler debattinlägg i frågan. I senaste Ekologiskt lantbruk, finns en artikel och kommentar av Ekologiska Lantbrukarnas GMO-expert Peter Einarsson. Han redovisar där den statistik som finns om GMO-grödors avkastning och konstaterar att Torbjörn Fagerström för sina påståenden enbart förlitat sig på några skrifter från företagen i GM-branschen.

Läs artikeln: Peter Einarsson om GMO i ekolantbruk nr 4 juni 2011

——

KVÄVE – klarar vi oss med en fjärdedel?
Forskare: dagens kvävetillförsel är fyra gånger mer än naturen klarar

De senaste 5-10 åren har flera forskargrupper börjat titta på kväveanvändningens totala, globala konsekvenser för klimatet. Deras resultat är alarmerande. Samtidigt behandlas fortfarande kväveproblematiken av lantbruksrådgivningen som ett problem som kan åtgärdas med teknikförbättringar som släpslangsspridare, precisionsgödsling, fånggrödor eller tak över gödselbrunnar. Ledande forskare däremot talar om att 75 % av kväveanvändningen måste bort! Lär hela artikeln i tidningen Ekologiskt lantbruk 2/2011.
Kväve Ekologiskt Lantbruk mars 2011

Missa inte Ekologiskt Forums kväve-seminarium

Ekologiskt lantbruk greppar kvävet

4 maj på Wanås Gods utanför Knislinge i Skåne. Se all info och hela programmet på http://tinyurl.com/3supq4u
Efter påskhelgen går anmälningstiden ut. Dagen är i första hand tänkt för rådgivare och lantbrukare.

FN: Eko kan försörja världen

Världsproduktionen av mat kan fördubblas på tio år om lantbrukare i utvecklingsländer väljer att odla ekologiskt, enligt en färsk FN-rapport.

FN konstaterar i rapporten ”Agroecology and Right to food”, som släpptes den åttonde mars i år, att ekologiskt lantbruk bland annat ger mer motståndskraftiga jordar än konventionellt odlade. FN-rapporten nämner detta som särskilt viktigt i länder som utsätts för extrema väderförhållanden.

I rapporten exemplifieras kreativiteten av Kenyanska eko lantbrukare som använder en särskild insektsfångande planta och ogräsätande ankor som höjer kvalitet på de ekologiska risskördarna i Bangladesh.

Enligt FN-rapporten har 57 projekt med ekologisk odling i utvecklingsländer visat skördeökningar med i snitt cirka 80 procent.

– Bra, ekologiskt lantbruk kan höja produktiviteten avsevärt och i längden bli mer effektivt än konventionellt lantbruk, säger Olivier de Schutter, en av de experter som står bakom rapporten, till den engelska tidningen The Guardian.

Olivier de Schutter tror däremot att det är svårare för lantbruket i de rikare delarna av världen att byta inriktning till ekologiskt lantbruk eftersom lantbruket här är för ”beroende” av olja och kemikalier. Samtidigt poängterar han vikten av en global, långsiktig ansträngning för en mer hållbar, ekologiskt matproduktion.

Länk till rapporten: Agroecology and the Right to Food

Giftigt medel på importerad soja

SvD 24 oktober 2010,

Sverige importerar fortfarande sydamerikansk soja som är besprutad med det livsfarliga bekämpningsmedlet parakvat. Importen som kritiserats hårt väntas fortsätta i flera år till.

Flygbesprutning i soja odlingI vintras avslöjade Sveriges Radio i serien Matens Pris att soja som importeras till Sverige är besprutad med en rad livsfarliga bekämpningsmedel. Gifterna är förbjudna i EU men används fortfarande i bland annat Brasilien där de utgör en akut hälsofara för lantarbetare som odlar såväl konventionell soja som genmodifierad (GMO) soja.

Både LRF-basen Lars Göran Petterson och jordbruksminister Eskil Erlandsson dömde i februari ut importen som ”oacceptabel”. Men nu visar SvD:s granskning att importen fortsätter och att de ”omförhandlingar” som utlovats inte löst problemet.

Sverige importerar cirka 350000 ton soja per år från i huvudsak Sydamerika. Av detta används ungefär 90 procent som kraftfoder till nötkreatur, grisar och kycklingar.

Lantmännen, som är Sveriges största sojaimportör, lovade att man skulle driva frågan inom ramen för det internationella rundabordssamtal där företrädare för producenter, konsumenter och miljöorganisationer samlas. Bland deltagarna i rundabordssamtalen finns genteknikföretaget Monsanto, spannmålsbjässen Cargill och Världsnaturfonden, WWF.

Men i den standard som antogs i somras tillåts fortfarande beryktade bekämpningsmedel som parakvat, endosulfan och carbofuran. Enligt Claes Johansson som är hållbarhetschef på Lantmännen har Brasilien vid införandet av reglerna, alldeles nyligen förbjudit de båda senare medlen, en uppgift som ännu inte redovisats på organisationens hemsida.

–Det är riktigt att parakvat ännu inte är utfasat. Däremot finns det en skrivning om att reglerna för dessa tre ska ses över under den kommande treårsperioden, säger Claes Johansson som är hållbarhetschef på Lantmännen.

Rundabordssamtalen har utsatts för frän kritik från den internationella miljörörelsen som anklagat dem för ”greenwashing”, alltså att snarare bidra till att producenterna framstår som miljövänliga än att åstadkomma verklig förändring.

Claes Johansson slår ifrån sig kritiken.

–Målet med de här samtalen är att få med de stora aktörerna och de flesta är också med. Sedan har vi inte nått ända fram i alla målsättningar vi har ur ett svenskt perspektiv, men det viktiga är att det skapats ett forum där vi kan driva frågorna och undan för undan flytta fram positionerna.

–Det är lätt att ställa långtgående krav och marginaliseras, säger Claes Johansson. 

Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson ser allvarligt på att de farliga gifterna fortfarande får användas på importerad soja.

–Nu krävs det politiska åtgärder för att få ett stopp på detta. Det handlar förstås om hälsan för de lantarbetare som utsätts för gifterna men också om att de lantbrukare som fasat ut gifterna missgynnas i konkurrensen, säger Mikael Karlsson.

Lars Hellander som är ordförande i Svenska biodynamiska föreningen hävdar att de värsta gifterna ofta används på de genmodifierade grödorna.

–Eftersom ogräset på GMO-fälten blivit motståndskraftigt mot glyfosat (som sojan modifierats för att klara av, SvD:s anm) har det blivit helt upp och ned. De konventionella odlingarna besprutas mest med glyfosat som är billigare medan GMO-odlarna istället tvingas använda parakvat och liknande, säger Lars Hellander.

Studier gjorda av myndigheter i såväl Paraguay som Argentina har pekat på negativa hälsoeffekter som kopplas till den ökade användningen av glyfosat: allt från illamående och hudutslag till ökad frekvens av tumörer och missfall.

Även den nya klimatcertifiering som Krav och Svenskt Sigill lanserade i somras hänvisar till rundabordssamtalen. Från och med 2013 kan importerad soja och palmkärnolja klimatcertifieras om de uppfyller de nya kriterierna.

Men eftersom klimatmärkningen hittills bara lanserats på produkter som redan är certifierade av Krav eller Svenskt Sigill tar deras strängare regler i praktiken över.

Läs mer om sojaodling i Naturskydsföreningens rapport:sojarapport_2010

Remissvar – Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag om återföring av fosfor

Samamnfattning

Naturskyddsföreningen anser:

  • att Naturvårdsverkets förslag till aktionsplan inte kan visa vägen till en hållbar utveckling för cirkulering av fosfor.
  • inte att slam kan användas för att få en hållbar recirkulation av fosfor.
  • att aktionsplanen inte i tillräcklig utsträckning bedömer risker med kemikalieinnehållet i slammet. Några av dessa risker är kombinationseffekter, långtidsexponering av kemikalier och att nya och ännu inte kända kemikalierester inte vägs in i bedömningen.
  • slamspridning går emot miljömålet God bebyggd miljö eftersom det leder till ökad spridning av kemiska ämnen och andra oönskade substanser till jordbruksmark.
  • att det inte är fosforfrågan som gör att Naturvårdsverket legitimerar slamspridning utan andra valda aspekter som inte är tillräckligt utredda.
  • att aktionsplanen måste kompletteras med ett framtidscenario och åtgärder för att minska den ökade användningen av kemikalier i samhället.
  • att risknivån för de tungmetaller som idag mäts vid spridning av slam är för höga. När det gäller Kadmium anses inte halterna i slammet vara i acceptabla nivåer förrän år 2025.
  • att det i dagsläget bästa sättet att sluta fosforns kretslopp utan ökad giftspridning är att extrahera forsforn.
  • att slam inte ska spridas i Sverige.

Hela remissvaret finns här: Naturskyddsföreningens remissvar fosfor aug-10

Remissvar från WRS, Ekolagen och Ecoloop

Sammanfattning
WRS, Ekolagen och Ecoloop vill framhålla följande synpunkter:
• Ett hinder för återföring av näring från avlopp idag är att många avloppsfraktioner och användningsområden är oreglerade. Vi är därför positiva till en förordning som reglerar användningen av alla avloppsfraktioner. Det är viktigt att förordningen (efter omarbetning enligt synpunkter i remissvar) träder i kraft så snart som möjligt.
• Vi anser att de källsorterande avloppssystemen har störst potential att möjliggöra återföring av ren växtnäring från avlopp. Vi föreslår därför ett statligt stöd för forskning och utveckling av sorterande system. Vi föreslår också att Naturvårdsverket ges i uppdrag att arbeta fram råd för hur roll- och ansvars- och kostnadsfördelningen för källsorterande system bör se ut, samt att samla och sprida goda exempel
• Vi anser att regeringen bör verka för att skapa ekonomiska incitament som verkar för återföring av växtnäring. I dagsläget verkar de ekonomiska incitamenten mot återföring av växtnäring ur avlopp.
• Vi anser att det krävs ökad tillsynsvägledning i tillämpningen av miljöbalkens krav på resurshushållning vad gäller återföring av växtnäring från avlopp.
• Ett särskilt miljömål för resurshushållning, med delmål för återföring av växtnäring från såväl småskaliga som storskaliga avloppssystem, bör införas.

Hela remissvaret finns här:WRS_Ekolagen_Ecoloop Remissvar fosfor aug-10

Annonser

En kommentar till Jordbruk och miljö

  1. Ping: Stoppa slamspridningen! | Mat- och Jordbruksnätverket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s