Stoppa slamspridningen!

I tysthet förgiftas åkermarken. Avloppsslam från reningsverk sprids idag på stora ytor produktiv mark, slam som är kontaminerat med erkänt farliga kemikalier. Gifterna är så farliga att priset för den växtnäring som finns i slammet blir oförsvarligt högt. En del av det giftfyllda slammet hamnar också som anläggningsjord som i värsta fall används på lekplatser. En del används också som skogsgödning. För att skydda människors hälsa och ekosystemen bör all slamspridning förbjudas omedelbart.

Producenter av barnmat säger redan nej till spannmål från slamgödslad mark. Men mat som odlas på mark där avloppsslam använts är riskfylld även för vuxna. Ett huvudproblem är att slam innehåller mycket kadmium, ett miljögift som samhället länge försökt fasa ut. Det är väl känt att kadmium kan orsaka benskörhet och njurskador, och ämnet misstänks även bidra till utveckling av livmoders- och prostatacancer. EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, EFSA, har sänkt det rekommenderade tolerabla gränsvärdet för veckointag av kadmium via maten med nära två tredjedelar. Myndigheter talar idag om kadmium i termer av ett folkhälsoproblem.

I slammet finns utöver kadmium andra allvarliga miljögifter som bromerade flamskyddsmedel, PCB och fluormiljögifter. Alla är långlivade, lagras i människor och djur och kan skada vår hälsa, ibland genom att orsaka cancer. I avloppsslammet finns även läkemedelsrester. När det gäller antibiotika passerar 50-80 procent genom kroppen och går ut med urinen direkt till reningsverken. Åkern har blivit en hållplats för kemikaliesamhällets avlopp. Miljögifterna kan ha flera spridningsvägar. Människor utsätts vid spridning av slam, kontakt med jord eller pellets, livsmedel eller förorenat dricksvatten.

Nu invänder kanske någon att slamspridning ger näring till marken. Men när vi väger giftproblematiken mot näringen i slammet blir vår slutsats att slamspridning i Sverige orsakar mer skada än nytta. Istället krävs att utvecklingen skyndas på för system och tekniker som återför växtnäring utan giftspridning.

Idag certifieras vissa reningsverk i ett system som heter Revaq. Det ställer upp vissa gränsvärden och kräver planering för kontinuerligt renare slam. Det är en lovvärd ambition och det arbete som sker för att fasa ut miljögifter i samhället är bra, men gränsvärdena är osäkra och bara en bråkdel av alla gifter kontrolleras. Så länge avloppen från hushåll, industrier, biltvättar, sjukhus och gatubrunnar inte är rena blir heller inte slammet rent.

Låt oss hitta andra vägar att återfå växtnäringen i stället för att fortsätta in i den återvändsgränd som slamspridningen utgör. Parallellt med detta måste hållbara kretsloppslösningar utvecklas för hantering av näringsämnen. Det förutsätter ett helt annat ansvarstagande från kommunerna än idag.

Anledningen till att denna giftspridning kan ske i samhället är att kemikaliepolitiken, namnet till trots, inte hindrar att miljögifter används i industriprocesser och vanliga konsumentvaror. Förgiftningen av våra åkrar måste stoppas. Förbjud slamspridningen.

Johanna Sandahl, vice ordförande Naturskyddsföreningen

Under fliken Jordbruk och miljö finns mer om avsloppsslam.

https://matochjordbruksnatverket.wordpress.com/jordbruk-och-miljo/

Publicerat i Jordbruk och miljö | Märkt , | 3 kommentarer

Kväve skadar miljö och ekonomi

Förra året publicerades en stor vetenskaplig rapport om kvävets källor, påverkan och samspel i Europa, The European Nitrogen Assessment (ENA). Arbetet bekostades bl.a. av EU-kommissionen, och syftet är att ge en grund för beslutsfattare på olika nivåer. Nu har Naturskyddsföreningen låtit översätta en sammanfattning av rapporten, eftersom den innehåller många viktiga resonemang.

Att kväveutlakning från jordbruket förorenar luft och vatten, och bidrar till växthuseffekten är känt, men ENA-rapporten ger en överblick och en insikt om storleksordningen på problemet. Genom att göra en samhällsekonomisk analys påvisar man att kostnaden för de skador som kvävegödslingen orsakar av allt att döma är högre än vinsten i form av ökade skördar.

De åtgärder som rapporten föreslår är inte heller nya, utan värdet ligger i att man visar och förklarar varför man måste arbeta på många fronter samordnat.

Några av de viktigaste punkterna i sammanfattningen

• Under det senaste seklet har människan påverkat kvävets globala kretslopp på ett sätt som saknar motstycke i historien. Den totala kvävefixeringen har fördubblats globalt, och mer än tredubblats i Europa. Konstgödselanvändningen är den absolut största källan till reaktivt kväve, men även förbränning av fossila bränslen bidrar.

• En ökad användning av reaktivt kväve som gödningsmedel har gjort att världens befolkning kunnat växa, men har samtidigt haft betydande negativ inverkan på miljön och människors hälsa. Framför allt är det vattenkvalitén, luftkvalitén, markkvalitén, atmosfärens växthusbalans, ekosystemen och den biologiska mångfalden som är hotad.

• Miljöskador kopplade till reaktivt kväve i jordbruket i EU-27 uppskattades kosta 20-150 miljarder euro per år. Detta kan jämföras med jordbrukarnas vinster av konstgödsel på 10-100 miljarder euro per år.

Kvävets kaskadeffekter

Utsläpp av reaktivt kväve inom EULuften består till 80 % av kvävgas (N2) som i den formen inte har någon negativ miljöpåverkan. Genom att vi i början av 1900-talet lyckades hitta en metod att på industriell väg fixera kväve och producera konstgödsel har stora mängder kvävgas omvandlats till olika reaktiva kväveföreningar.

I miljön kan det reaktiva kvävet omvandlas och röra sig mellan olika former. En kväveatom kan på så vis påverka miljön många gånger innan den fastläggs eller åter blir kvävgas. Denna oförutsedda reaktionskedja som beror på ökningen av reaktiva kväveatomer i systemet kallas kaskadeffekt. De politiska åtgärderna riktade mot det reaktiva kvävets olika problem är sammanlänkade, och det krävs därför en helhetssyn för att motverka de negativa konsekvenserna.

Konstgödsel ger ökade skördar

Användningen av konstgödsel i jordbruket är lönsam eftersom varje investerad euro ger en ekonomisk avkastning på 2-5 euro, beroende på marknadspriserna på gödsel och spannmål

Kväveutnyttjandet är ett mått på kväveförlusterna till miljön vid odling. För spannmål varierar det mellan 30 % och 60 % runtom i Europa, vilket omräknat skulle innebära att 40-70 % av det tillsatta reaktiva kvävet förloras till luft eller vatten.

Kväveutnyttjandet i djuruppfödningen är oundvikligen lägre än i växtodling, och bara 5-40 % av det tillförda kvävet finns i det kött som produceras. Av dessa anledningar orsakar den totala produktionskedjan för animaliskt protein mycket större förluster av reaktivt kväve till miljön än produktionen av växtprotein.

Kostnaden för miljöskador överstiger vinsten

En nyttokostnadsanalys synliggör hur de sammanlagda miljökostnaderna i Europa på grund av utsläpp av reaktivt kväve (uppskattade till 70–320 miljarder euro per år) överstiger de ekonomiska vinsterna av kvävegödslingen i jordbruket.

Miljöskador kopplade till reaktivt kväve i jordbruket i EU-27 uppskattades kosta 20-150 miljarder euro per år. Detta kan jämföras med jordbrukarnas vinster av konstgödsel på 10-100 miljarder euro per år, med betydande osäkerhet kring kvävets långsiktiga effekter på skörden.

Sju nyckelåtgärder för att bättre kunna hantera kvävet

I The European Nitrogen Assessment formuleras ett paket med sju nyckelåtgärder för en övergripande styrning av den europeiska kvävecykeln. Dessa åtgärder berör: jordbruk, transport och industri, rening av avloppsvatten och konsumtionsmönster i samhället.

(1) Förbättra växtodlingens kväveutnyttjande
(2) Förbättra djurhållningens kväveutnyttjande
(3) Förbättra stallgödselns effektivitet
(4) Lågutsläppsförbränning och energieffektiva system
(5) Att återvinna kväve (och fosfor) från avloppsvattensystem
(6) Besparing av energi och transporter
(7) Att minska mänsklig konsumtion av animaliskt protein

Läs översättningen av:ENA-rapport Sammanfattning för beslutsfattare

Publicerat i Jordbruk och miljö | Märkt , , | Lämna en kommentar

Sverige – det nya Matlandet?

Visionen om att Sverige ska bli det stora nya matlandet i Europa lanserades sommaren 2008, av Jordbruksminister Eskil Erlandsson (bilden), och pengar avsattes i statsbudgeten för att förverkliga visionen.

Till att börja med framhävdes livsmedelsindustrin som en sektor med stor potential och syftet att svensk industri ska kunna konkurrera på samma villkor som övriga länder i Europa. Konkreta mål som regeringen satt upp är ”minst tio tusen nya jobb, en fördubbling av livsmedelsexporten och fler turistnätter på landsbygden”.

Men efterhand har man alltmer betonat att det handlar det om ”en vision om god mat, upplevelser i världsklass och en levande landsbygd”.

Livsmedelsstrategin består av tre delar:

  • En satsning inriktad på innovation samt kompetensökning i livsmedelssektorn och på mat med mervärde (till exempel ekologiskt, närproducerat eller småskaligt producerat)
  • Dialog mellan regeringen och branschen för att diskutera satsningar och åtgärder som livsmedelsföretagen behöver
  • Åtgärder inriktade på export av livsmedel- och jordbruksprodukter.

Vad går Matlandetpengarna till?
Mellan 2007 och 2009 hade 340 miljoner beviljats till olika projekt, där två tredjedelar gått till förädlingsledet.

Fördelning av Matlandet-pengarna 2007-2009

Områden Miljoner kronor Andel, %
Primärproduktion

20

6

Förädlingsledet

230

68

Offentlig mat

12

4

Matturism

63

19

Restaurang

15

4

Totalt

340

100

2010 avsattes ytterligare 160 mkr till projekt som kan sökas regionalt eller nationellt fram till 2013, dvs. 40 mkr/år. Av de ca 25 miljoner kronor som fördelades till projekt direkt av Jordbruksverket i år, går en uppseendeväckande stor andel till SIK (Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB).  SIK är ett industriforskningsinstitut med en omsättning på 100 miljoner kronor per år, som betecknar sig självt som ”en branschresurs för Livsmedelsföretagen”. 2012 gick 30 % av de totala medlen (7,4 miljoner kronor) till SIK, uppdelat på 16 olika projekt med vitt skiftande innehåll.  Men det är ändå en mindre andel än det varit tidigare. Enligt bloggen ”Hungry and Angry” av Ann-Helen Meyer von Bremen, har hälften av budgeten gått till SIK tidigare år.

Om man ser till innehållet i projekten 2012 är det en stor andel som går till offentlig mat, och betydligt mindre till förädlingsledet än tidigare, även om man räknar in småskalig produktion (Mathantverk i tabellen). Men det finns endast ett par projekt som riktar sig direkt till jordbrukare. (Primärproduktion i tabellen).

Fördelning av Matlandet-pengarna 2012
(endast bidrag direkt från Jordbruksverket)

Områden Miljoner kronor Andel, %
Jordbruksverket

1,00

4

Primärproduktion

0,64

3

Förädlingsindustri

5,88

24

Mathantverk

3,16

13

Offentlig mat

7,49

31

Restaurang

2,80

11

Matsvinn

0,96

4

Övrigt

2,42

10

Totalt

24,35

100

Den miljon som Jordbruksverket beviljar sig själv går till verksamhet kopplad till Matlandetambassadörerna och till att ta fram regionalt förankrade livsmedelsprodukter.

Matlandetambassadörer
Det finns 26 Matlandetambassadörer, en i varje landskap samt en för Sápmi (samernas land). Flera av dem (5) är restauratörer eller kockar och nästan hälften (10-11) är lantbrukare med någon form av vidareförädling av produkter. Matlanderambassadörerna får inte ersättning, utan det får väl snarast ses som en hedersutnämning.

Intervju med Hans Naess Matlandetambassadör i Sörmland
Hans Naess är agronomen med förflutet inom ekologisk odling, som alltmer kommit att arbeta med att lyfta fram det sörmländska och svenska mathantverket. Han är en viktig eldsjäl i Matklustret i Södermanland, och en av drivkrafterna bakom den svenska satsningen ”Fabulous Flavours of Sweden”.
Jag ringde upp Hans Naess och frågade vad det innebär att vara Matlandetambassadör.

– För mig innebär det att jag har fått ett nytt kontaktnät och ingångar på Landsbygdsdepartementet som kan vara till nytta. Jag har också fått en ny plattform där jag kan sprida mina idéer om närproducerad och ekologisk mat.

Hans uppfattar att de som Landsbygdsdepartementets utnämnt till Matlandetambassadörer är människor som redan tidigare arbetar i linje med målsättningen i Livsmedelsstrategin.

– Vi som är Matlandetambassadörer förväntas sprida budskapet i Livsmedelsstrategin, men jag känner mig fri att agera enligt mina egna åsikter, och att kritisera regeringens satsning om jag finner det motiverat.

Det som är bra med ”Matlandet-satsningen” är man äntligen sätter maten i fokus. Vi måste få lantbrukarna att se sig själva som matproducenter, och inte bara råvaruproducenter.

Matlandetsatsningen har kritiserats, bl.a. av LRFs ordförande Helena Jonsson, för att mest satsa på ”tjusiga kockar och gourmetmat”. Jag frågar därför Hans Naess vad han anser om kritiken.

– Jag tror att det kan vara strategiskt klokt att ha med sig gourmetkockarna, om man använder det som ett avstamp, men det får inte stanna vid det. Det har gått att påverka inriktningen, och det satsas nu egentligen mycket med på den offentliga måltiden, om man tittar på vart pengarna går. Men tongångarna inom LRF har också ändrats, åtminstone här i Sörmland. Tidigare såg lantbrukarna sig själva som råvaruproducenter, nu har de börjat prata om mat.

Jag frågar också om Matlandets mål att öka exporten av livsmedel, och hur Hans ser på det.

– För de som vill satsa på export ska det finnas relevanta redskap, säger Hans. För en småskalig producent kan export av produkter med stora mervärden få en stor betydelse. Det behöver inte alltid vara stora volymer, om man har en unik produkt handlar det mer om att hitta rätt marknad. Som exempel på sådana produkter nämner Hans björksavsvin från Jämtland som exporteras bl.a. till Kina, och Nibble Senap som man nu kan köpa i Paris.

LRFs livsmedelsstrategi – vad hände sen?

Under 2010 påbörjade LRF ett arbete med att ta fram en livsmedelsstrategi. Utgångspunkten var att den svenska produktionen av livsmedel krymper både i volym och värde, samtidigt som importen ökar. I dialog med medlemmar runt om i landet, togs ett underlag fram, och en ny livsmedelsstrategi antogs på LRFs riksförbundsstämma 2011.

Målsättning för livsmedelsstrategin är att vända den nedåtgående kurvan, och att produktionsvärdet för livsmedel i lantbruksledet ska växa med 1 % om året fram till år 2020.

LRFs livsmedelsstrategi omfattar tre program.
1. Effektivisering – för att klara den hårdnande priskonkurrensen på mat
2. Mervärden – satsa på värden som konsumenterna är beredda att betala för. Det handlar om hur produktionen går till och människan bakom produkten, kvalitet, sort, och hälsa. Även nya kanaler som gårdsbutik eller att sälja direkt till affär.
3. Export.

Det skrevs mycket om LRF.s Livsmedelsstrategi under 2011, men sen har det blivit ”tyst”, därför ville nätverkets referensgrupp ta reda på vad som hände sen. Jag ringer upp Sören Persson, LRF:s strateg för hållbar tillväxt och projektledare för Livsmedelsstrategin, och frågar.

Vad händer nu?

Nu pågår arbetet med att genomföra Livsmedelsstrategin på olika nivåer inom LRF. Varje region håller på att ta fram egna regionala projekt för hållbar tillväxt.

– Målet är att utveckla egenskaper hos produkterna och att mer av intäkterna i livsmedelskedjan kommer lantbrukarna till godo. Det handlar om ett helt batteri av åtgärder, säger Sören Persson. 

LRF satsar 300 miljoner kronor på Livsmedelsstrategin, bl.a. satsar man stort på företagarcoacher.

Totalt finns det 29 regionala företagarcoacher runt om i landet. Grundtanken är att företagaren själv har de bästa lösningarna för sin verksamhet, och med hjälp av en coach som agerar bollplank, ställer öppna frågor och är en god lyssnare kan man finna lösningar utifrån sina egna förutsättningar och önskemål, enligt  Filippa Dietmann, samordnare på LRF.

Under 2012 startar och LRF också ett projekt med LRF Konsult för att förstärka rådgivningen inom förhandlingsstöd och försäljningsstrategier.

 Vad är nytt?
LRF har länge arbetat för att konsumenter ska köpa svenskt. Vi minns väl alla kampanjen ”På väg mot världens renaste jordbruk” som pågick under hela 90-talet, och också Svenskt Sigill-märkningen. Vad är egentligen nytt i Livsmedelsstrategin?
– Var maten kommer ifrån är viktigt för många konsumenter, men det räcker inte med att det är svenskt, man vill veta viken region eller vilken gård produkterna kommer ifrån. Närproducerat med en tydlig avsändare är ett sätt att nå konsumenterna. Vi behöver också erbjuda olika produktkvalitéer, säger Sören och tar exemplet ”Nötköttslyftet” där LRF kan vara en katalysator. Nötköttslyftet är ett projekt där Svenskt Kött nu ska sats på att utveckla kvalitetsegenskaper som marmorering och mörhet.

– Det kan också handla om produktionsmetoden, säger Sören, och tar ekologisk produktion som ett bra exempel. Om man tar hänsyn till ekostödet och bättre priser kan ekologiskt dubblera intäkterna på gården, menar han. Naturbeteskött är också alldeles för dåligt utvecklat, det kommer vi att satsa på ordentligt. Det behövs en större mångfald av produkter och mer av ”mathantverk”.

Hållbar tillväxt
I LRF:s Livsmedelsstrategin är hållbar tillväxt en ledstjärna, men vad menar man med hållbar tillväxt?

Enligt Sören Persson, handlar det om att använda mindre insatsmedel och bli effektivare, och på så sätt skona miljön och samtidigt få en bättre ekonomi. (Med insatsmedel menar man vanligen bekämpningsmedel, handelsgödsel och inköpt kraftfoder)

 Hur kommer effekterna att mätas?
Hur kommer LRF att veta om målsättningen 1 % värdeökning per år uppfylls?

– Värdet i bondeled mäts varje månad jämfört med basåret 2010, och vi publicerar det i månadsrapporter, säger Sören, men medger att det naturligtvis är omöjligt att avgöra vad som beror på just Livsmedelsstrategi-satsningar och vad som beror på andra faktorer.

Export
Sverige exporterar livsmedel för 50 miljarder kronor per år, samtidigt som vi importerar livsmedel och jordbruksprodukter för 99 miljarder. Men allra största delen av exporten är norsk lax som förädlats i Sverige, samt kaffe och choklad. Jordbruket står bara för cirka 6 miljarder. Jag frågar Sören Persson om det är realistiskt att Sverige ska bli en exportör av livsmedel.

– Export är jätteviktigt! Vi behöver många olika kanaler till marknaden, annars sitter bönderna i knät på några få jättestora förädlingsföretag. Även om det inte är stora volymer, ger en ökad export oss ett bättre förhandlingsläge, säger han.

 Matlandet finns ju redan
Varför lanserar LRF en livsmedelsstrategi nu när Sverige redan har en? Redan 2008 kom ju regeringen med programmet ”En livsmedelsstrategi för hela Sverige”, det man nu marknadsför som ”Sverige – det nya Matlandet”. Dessutom tycks ju målsättningen vara nästen identisk.

– Matlandet är en bra satsning – men det får inte stanna vid enbart spetsprodukter och gourmetkockar. Vi är intresserade av bredare satsningar. Och det är nödvändigt att lantbrukarna tar initiativet och greppar utvecklingen om mervärdet ska komma dem till godo. Vi måste ha en röst i sammanhanget, avslutar Sören Persson.

Publicerat i Mat | Märkt , | Lämna en kommentar

Missade möjligheter på ekomarknaden ger importen fritt fram

Det finns 90 miljoner kronor i intäkter att hämta för svenska växtodlare om de lägger om sin produktion för att täcka upp bristen på ekofoder. Det visas i en ny studie beställd av Ekologiska Lantbrukarna, LRF och Svensk Mjölk. Studien”Regional balans för ekologiskt foder” är gjord av lantbruksekonomen Lars Jonasson.

Den ekologiska marknaden fortsätter växa snabbt, men den svenska ekoproduktionen hänger inte med, vilket leder till ökad import och förlorade intäkter för svenska bönder. Det drabbar framförallt den konventionella produktionen, eftersom konsumenterna går från svenska konventionella produkter till importerade ekologiska.

Lars Jonasson har gjort färska beräkningar på hur mycket av den konventionella produktion som snabbt behöver läggas om till ekologisk för att svenskt lantbruk inte ska tappa ännu mer av sin hemmamarknad. Han har kommit fram till att det redan nu saknas 500 växtodlingsgårdar, och att marknaden växer snabbt. Den ekologiska animalieproduktionen behöver öka om man ska tillfredsställa marknadens behov,  men det finns inte tillräckligt med foder.

Enligt studien är det ekonomiskt sett är ett slöseri att importera fodermedel som skulle kunna produceras i Sverige. Lars Jonasson visar i sina beräkningar att lönsamheten för ekologiska fodermedel, sett gröda för gröda, är i snitt 1 600 kr högre per hektar än motsvarande konventionell gröda. Foderbristen i Sverige motsvarar 55 000 hektar spannmål och proteingrödor som skulle kunna ge 90 miljoner kronor i ökad intäkt till svenskt jordbruk.

Ladda ner hela rapporten:Regional balans för ekologiskt foder

Publicerat i Jordbruk och miljö | Märkt , , | Lämna en kommentar

Stoppa utarmningen av utsädesutbudet

I ett öppet brev till EU-parlamentet den 24 maj 2012, kräver över 240 organisationer i 40 länder att EU i den pågående översynen av den lagstiftningen som styr marknadsföring av utsäde och plantmaterial, vidtar åtgärder som stoppar den snabbt minskande mångfalden av livsmedelsgrödor.

Food and Agriculture Organisation (FAO) uppskattar att 75% av den odlade mångfalden har gått förlorad sedan 1900. EU:s nuvarande lagstiftning har starkt bidragit till denna utarmning, då den i huvudsak syftar till att skydda det storskaliga och industriella jordbrukets intressen. I dag kontrollerar högst 10 multinationella företag 74% av den globala marknaden för utsäde.

 Pressmeddelande (engelska) SPM seed diversity may 2012

Öppet brev till EU:parlamentet (engelska): http://www.seedforall.org/

Se även http://www.allkorn.se/pdf/sammanfattning%20-%20manifest%20utsäde.pdf

Publicerat i Jordbruk och miljö | Märkt , , | Lämna en kommentar

Svenska åkermarken förgiftas i det tysta

Förgiftningen av våra åkrar med avloppsslam måste stoppas. Den orsakar mer skada än nytta. Att miljöcertifiera våra reningsverk räcker inte. Vi måste hitta andra vägar att bli av med slammet och återfå växtnäringen, skriver Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen, i en debattartikel i Göteborgsposten 28 maj 2012.

Hela artikeln: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.954930-svenska-akermarken-forgiftas-i-det-tysta

Samtidigt publicerar Naturskyddsföreningen rapporten: Avlopp på våra åkrar – en rapport om miljögifter i slam

Publicerat i Jordbruk och miljö, Okategoriserat | Märkt , | Lämna en kommentar

Åkermarken minskar – vad skall vi göra åt det?

Seminarium

Fredag 15 juni 2012 kl. 12.00 – 13.30.
Hotell Strandbaden, Falkenberg. Lokal: Stranden B
Seminariet hålls i anslutning till Naturskyddsföreningens Riksstämma 2012. Anmälan görs i samband med anmälan till Riksstämman. Länk till anmälan: http://www.naturskyddsforeningen.se/medlemssidor/riksstamma-2012/
Om du bara vill delta i seminariet eller missat att anmäla dig kontakta:
Eva-Lena Rådberg, eva-lena.radberg@naturskyddsforeningen.se

300 hektar av Europas åker asfalteras varje dag. Och i Sverige användes 3 430 ha jordbruksmark till att bygga hus eller vägar under åren 1996-2005. Arealen ökar och var 2005 mer än tre gånger så stor som 1996.

Halland är ett av de län där det byggs mest på åkermark. Av den yta som användes till att bygga på under perioden 1996-2005 var 24 %. jordbruksmark. Bara i Skåne är andelen större.

Program
12.00 Nollvision för byggande på åkermark – är det önskvärt?
Anders Larsson – landskapsarkitekt, prefekt vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp.
Anders fick föreningen Den goda jordens pris 2012. I samband med det skrevs följande: ”Pedagogiska exempel, träffsäkra argument, globala utblickar och lokala data forsar ur honom. Det var väl just detta flödande engagemang som åkermarksvärnande föreningen Den goda jorden belönade honom för.” 

12.40 Nollvision för byggande på åkermark – är det möjligt?
Mari-Louise Wernersson – Kommunstyrelsens ordförande i Falkenberg.

13.00 Presentation av föreningen Den goda jorden

13.05 Diskussion: Hur kan Naturskyddsföreningen påverka utvecklingen?

Hela programmet i pdf:
Inbjudan Åkermarken minskar – vad ska vi göra åt det

Läs om metoder för hushållning med jordbruksmark:  Fakta 2012-8 Anders Larsson

Publicerat i Nätverksseminarier | Märkt , , | 1 kommentar