EU:s jordbrukspolitik

stutar på naturbete i gästriklandDen 12 oktober presenterade EU:s jordbrukskommissionär Dacian Ciolo förslaget till ny gemensam jordbrukspolitik CAP för perioden 2014-2020. Inför förhandlingarna den 20 oktober om kommissionens förslag skickades detta brev till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Statsrådet
Eskil Erlandsson                                                                                       Landsbygdsdepartementet  

Angående EU:s jordbruksministermöte den 20 oktober 2011

 Bäste statsråd Erlandsson,
Jordbrukspolitiken reformeras åter. Den 20 oktober träffas EU:s jordbruksministrar för sin första diskussion om de lagförslag till ny politik som Kommissionen presenterade den 12 oktober. Naturskyddsföreningen har med oro tagit del av förslagen och uppmanar den svenska regeringen att kliva ner från läktaren och lämna det ensidiga kravet på total nedskärning av EU:s budget och istället se till att använda medel går till faktisk miljönytta.    

Naturskyddsföreningen menar att jordbrukspolitikens budget i högre utsträckning ska användas till att ersätta kollektiva nyttigheter, djurvälfärd och andra samhällsmål. Förslaget är inte ett steg i rätt riktning utan snarare ett steg tillbaka. Sammantaget bedömer Naturskyddsföreningen att Kommissionens förslag försvagar miljö- och landsbygdssatsningen och förstärker traditionell inkomststödspolitik genom att t ex inom ramen för landsbygdsprogrammen i högre grad än tidigare stödja konkurrensförmåga, försäkring mot marknadssvängningar mm. Existerande orättvisor i form av olika nivåer på inkomststöd mellan och inom länder utjämnas inte heller i tillräcklig omfattning. 

Tidigare reformer har successivt förstärkt satsningarna på miljö- och landsbygdsutveckling genom s k modulering. De nya lagförslagen har enbart en svag skrivning om att medlemsländerna får flytta budgetmedel. Sverige bör utnyttja chansen att överföra medel från direktstöden till landsbygdsprogrammen och avstå från möjligheten till det motsatta. 

Den föreslagna s k ”förgröningen” (miljöanpassningen) av direktstöden är inte en fullgod ersättning för långtgående satsningar på miljö- och landsbygdsutveckling genom landsbygdsprogrammen. Men om förgröningen skall genomföras måste det vara obligatoriska åtgärder för alla och minst omfatta de föreslagna åtgärderna (växtföljd, ekologiska fokusområden och bevarande av permanenta betesmarker). Föreningen välkomnar erkännandet att ekologisk produktion automatiskt uppfyller förgröningskraven. 

Utformningen av definitionen av betesmark/permanent gräsmark är central för biologisk mångfald. Naturskyddsföreningen välkomnar regeringens satsning på denna fråga och bidrar gärna efter bästa förmåga.  

Debatten om politikens utformning kommer att fortgå under en längre tid. Naturskyddsföreningen uppmanar den svenska regeringen att ta aktiv del i förhandlingarna. 

Med vänlig hälsning

Svante Axelsson, generalsekreterare                           

Gun Rudquist, chef för avd för marint och jordbruk

Annonser
Publicerat i Okategoriserat | Märkt , | 1 kommentar

Jordbruket vid ett vägskäl

LRF, Naturskyddsföreningen och Svenska Kyrkan har nyligen gett ut en svensk sammanfattning av världens hittills största tvärvetenskapliga utvärdering av jordbruket i världen, IAASTD-rapporten.  
Utvärderingen har gjorts på uppdrag av Världsbanken och en rad FN-organ, med bidrag från regeringar i 9 länder, däribland Sverige. 58 av 63 deltagande länder har ställt sig bakom rapportens slutsatser, men trots det är kunskapen om dem fått alltför liten spridning. Därför har LRF, Naturskyddsföreningen och Svenska Kyrkan nu gett ut en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna och dessutom formulerat en rad gemensamma rekommendationer.

Hel rapporten:Jordbruket vid ett vägskäl (sammanfattning av IAASTD-utvärderingen)

Den kan också laddas ner från:http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/jordbruk-och-mat/jordbruk-i-syd/

 Sju slutsatser från IAASTD för ett mer hållbart lantbruk

1. Bekämpa fattigdomen och förbättra försörjningen
på landsbygden
Det småskaliga jordbruket i utvecklingsländer
behöver få ökad tillgång till kunskap, teknik och
krediter samt mer politisk makt och bättre infrastruktur.
De behöver även tillgång till fungerande
marknader och lagar som säkrar tillgång till mark
och naturresurser, till exempel skydd mot att internationella
företag utan skälig kompensation tar
patent på växters genetiska material och den traditionella
kunskapen om dessa växter. Framförallt
måste jordbrukare runt om i världen kunna ta ut
skäliga priser för de livsmedel och ekosystemtjänster
som de producerar.
2. Trygga tillgången till mat för alla
Tryggad livsmedelsförsörjning handlar inte bara
om att producera tillräckligt med mat, den måste
också vara tillgänglig för dem som behöver den
mest. Möjliga politiska åtgärder som kan förbättra
situationen är kontanta stöd för att stärka köpkraften
hos de mest utsatta (sociala trygghetssystem),
insatser för minskade kostnader för mellanhänder
och gynnande av lokala marknader, samt internationella
överenskommelser om bättre system för att
hantera plötsliga prisförändringar och extrema väderförhållanden.
3. Gynna ett multifunktionellt och klimatsmart
jordbruk
Ett hållbart jordbruk bibehåller eller ökar produktiviteten
samtidigt som naturresurser och ekosystemtjänster
bevaras och används effektivt och solidariskt.
För detta behövs mer ekologiskt hållbara
metoder baserade på biologisk mångfald, förnybar
energi och ekosystemtjänster istället för fossilbränslebaserade
insatsmedel, samt nya incitament
för en hållbar förvaltning av vatten, boskap, skog
och fiske. Vetenskap och teknik bör med andra ord
inriktas på att säkerställa att jordbruket inte bara
producerar mat utan också blir mer multifunktionellt,
det vill säga att det även uppfyller en rad miljömässiga,
sociala och ekonomiska funktioner, till
exempel minskad klimatpåverkan och bevarande
av den biologiska mångfalden. Politiska beslutsfattare
bör arbeta för att avskaffa missriktade subventioner
och skapa incitament för hållbar förvaltning
av ekosystemtjänster och naturresurser.
4. Utveckla bioteknik med förnuft och lokal
förankring
Det behövs en mer öppen och problemorienterad
strategi för forskning och utveckling av ny bioteknik.
Detta gäller särskilt den moderna gentekniken
där investeringarna bör riktas in på lokala prioriteringar
som identifieras genom delaktighet och
transparenta processer med fokus på multifunktionella
lösningar på lokala problem. IAASTD är mot
denna bakgrund positiv till fortsatt utveckling av
bioteknik, men uttrycker en oro för att gentekniken
hittills utvecklats mycket snabbare än vår kapacitet
att granska dess miljö- och hälsoaspekter.
5. Tydliggör kopplingarna mellan mat, miljö och
hälsa
Människors hälsa kan förbättras genom insatser
för mer varierade kostvanor och ökat näringsinnehåll,
genom framsteg inom teknik för bearbetning,
konservering och distribution av mat, samt genom
mer integrerad politik för hälsa och miljö. För att
minimera risken att olika livsmedel ska utsätta
konsumenter för hälsorisker på lång eller kort sikt
behövs investeringar i infrastruktur, folkhälsa och
veterinärkapacitet och bättre lagstiftning för att
kontrollera biologiska och kemiska risker. Arbetsrelaterade
risker kan minskas genom att se till att
befintliga regelverk för hälsa och säkerhet verkligen
följs. Spridning av smittsamma sjukdomar som fågelinfluensa
måste också begränsas, till exempel genom
bättre samordning över hela livsmedelskedjan.
6. Arbeta för större jämställdhet i jordbruket
Såväl fattigdomsbekämpning som omställningen till
ett mer hållbart lantbruk underlättas om kvinnors
ställning stärks och deras kunskaper, färdigheter
och erfarenheter tas tillvara. Alla de fattiga kvinnor
som utgör merparten av världens lantbrukare bör
få större möjlighet att påverka beslut om användning
och förvaltning av naturresurser, tillgång till
mark, krediter och marknader, immateriella rättigheter,
handelsavtal och skydd av landsbygdsmiljön.
7. Kombinera traditionell kunskap med modern
forskning
IAASTD betonar att forskare och praktiker har
mycket att vinna på att samarbeta för att finna
nya vägar mot en hållbar utveckling inom jordbruket.
Traditionella och lokala kunskaper behöver
samverka bättre med vetenskap och teknik för att
svara mot det ökade trycket på jordens klimat och
ekosystem. Det kan till exempel åstadkommas genom
att ge traditionella metoder en högre profil i
naturvetenskaplig utbildning. Många nyskapande
innovationer genereras lokalt och bygger snarare
på kunskap och expertis hos ursprungsbefolkningar
och lokalsamhällen än på formell vetenskaplig
forskning.

Publicerat i Internationellt utbyte, Jordbruk och miljö | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Kan småskaligt ekologiskt jordbruk mätta värdens hungrande?

Kvällsseminarium i Stockholm 12 oktober med representanter från Brasilien, Malaysia och Peru.

I de flesta länder i Syd är det de många småbönderna som står för huvuddelen av matproduktionen och därigenom tryggar tillgången till mat för stora befolkningsgrupper. FNs särskilda rapportör för Rätten till Mat, Olivier De Schutter uttryckte i mars 2011: ”Vi kommer inte att kunna lösa hungerproblemet och stoppa klimatförändringarna med industriellt jordbruk på stora plantager. Lösningen ligger i att stödja småbrukares kunskaps- och metodutveckling, samt i att höja inkomsterna för småjordbruk som ett bidrag till landsbygdsutveckling.” I en FN-rapport från 2010 påvisar De Schutter att ”Småskaliga jordbrukare kan på 10 år dubblera matproduktionen i kritiska regioner genom användande av ekologiska metoder.”

För att bidra till diskussion i detta ämne har Naturskydds­föreningen bjudit in tre samarbetsorganisa­tioner från Brasilien, Peru och Malaysia att berätta om hur familjejordbruket i Syd kan säkra matförsörjningen och samtidigt bidra till landbygdsutveckling.

Tid: Onsdagen den 12 oktober 2011, kl.18-20

Plats: Naturskyddsföreningens kansli, Åsögatan 115

Anmälan: Senast fredagen den 6 oktober till:
eva-lena.radberg@naturskyddsforeningen.se

Program

18.00 Inledning Eva-Lena Rådberg, samordnare Mat- och Jordbruksnätverket

18.10 – 18.30 ”Ekologisk produktion och lokal konsumtion på väg mot livsmedelstrygghet – en studie baserad på 25 års arbete i Brasilien av Centro Ecológico”. Ana Meirelles, Centro Ecológico, Brasilien

18.30 – 18.50 ”Ett vinnande landsbygdsperspektiv – Ekologisk jordbruksproduktion och hållbart nyttjande av skogsresurser i Sabah”, PACOS, Malaysia

18.50 -19.10 Kaffe/Te och smörgås

19.10 -19.30 ”Familjejordbrukens bidrag till utveckling av livskraftig landsbygd i Syd, fallstudie från Peru”, Grimaldo Rengifo, PRATEC, Peru

19.30 -20.00 Frågor och diskussion

Kort presentation av  deltagande organisationer

PRATEC arbetar i Peru med att uppvärdera och stärka lokala kulturer, särskilt Kechua-lamas kulturen. Dessa bönder har många olika kulturella traditioner som är intimt sammankopplade med områdets biologiska mångfald. En mångfald som nu hotas av skogsavverkningar och konventionellt jordbruk som utarmar artrikedomen.

Centro Ecologico från Brasilien är en ledande organisation för ekologisk produktion i fattiga länder. Centro Ecológico stödjer ekologiskt småjordbruk, landsbygdsutveckling, för att minska påverkan av klimatförändring samt bidra till ökad biodiversitet.

PACOS  i Malaysia arbetar med ursprungsfolk i Sabah och utbildar ”Community Organisers” vilka kommer från de byar de arbetar för och dessa får kunskap som möjliggör mobilisering av lokalsamhällen genom utbildning i deras rättigheter till naturresurser, kunskap om hur man för en dialog med plantage- och timmerindustrin, hur man för sin talan i rättsprocesser som exempelvis rör naturresurs förvaltning och direkta övergrepp från bolag.

Publicerat i Internationellt utbyte, Jordbruk och miljö, Nätverksseminarier | 1 kommentar

Nätverksträff i Dala-Järna 8 oktober 2011

Mat- och Jordbruksnätverket arrangerar en träff på Munters lantbruk i Dala-Järna den lördag 8 oktober. Vi får en hel dag att umgås och diskutera jordbruk, mat och miljöfrågor.

Munters Lantbruk i Dala-Järna

Munters LantbrukGården brukas av Anders och Gunilla Munters som båda är aktiva i Naturskyddsföreningen. Anders är ordförande i Nätverkets styrgrupp och också i Dalarnas länsförbund.  Gården är en stor modern ekologisk mjölkgård. Gunilla och Anders har mycket spännande idéer och ovanligt bra koll på både lönsamhet och miljöpåverkan. Eftersom de har lagt om till ekologisk produktion relativt nyligen (6-7 år sedan) så kan de också göra jämförelser med den konventionella driften som de hade tidigare.  Här kan du läsa om Munters Lantbruk: http://www.munterslantbruk.mu/

Teman för träffen
• Vilka är fördelarna med ekologisk produktion?  Vad har det inneburit just på Munters gård?
• Jordbrukspolitiken – vad behövs för att gynna den ekologiska produktionen? Vad är bra och vad är dåligt i nuvarande program?

Har du frågor, kontakta: eva-lena.radberg@naturskyddsforeningen.se

 Program för nätverksträff 8 oktober2011

Publicerat i Nätverksseminarier, Okategoriserat | Märkt , | Lämna en kommentar

Slam, fosfor och miljögifter

Seminarium och debatt 20 maj 2011 i Eskilstuna

Presentationer från seminariet:

Hållbara Hultabygden       Patrik Enfält, EasyMining  

 Lena Jarlöv Ren åker Ren mat   Håkan Jönsson SLU

Emelie Hansson, Natursk.för.

Håkan Jönsson är professor i kretsloppstekning vid SLU. Hantog sin utgångspunkt i Miljömålen, bl.a, att 60% av fosforföreningarna i avlopp ska återföras till produktiv mark. Idag återförs 15-25% i form av avloppsslam. Håkan menar att den ensidiga fokuseringen på forsfor är olycklig. Det är också viktigt att se till kväve och andra näringsämnen. Han menar att försiktighetsprincipen talat för att återföra klosettavfall till återmarken och inte till vattenmiljö. Den mesta och renaste näringen finns i urin och fekalier. Urin innehåller ytterst lite kadmium, framhöll han. Källsortering, dvs. urinseparering, kan spara mycket energi och minska utsläppen av bland annat lustgas.

Lena Jarlöv är aktiv i Naturskyddsföreningen och en av initiativtagarna till ”Ren åker ren mat”. Kretslopp av rent toalettavlopp är bra men allt slam från reningsverk är värdelöst och riskabelt. Uppmuntra gärna småskaliga lokala lösningar men beakta riskerna med mediciner och p-piller.

Fosfor är ett grundämne som inte tar slut utan flyttas till fel plats av dagens lantbruk och av vattenklosetten, två gigantiska systemfel:

–  Lantbrukets uppdelning i separata djurgårdar och spannmålsgårdar skapar problem med övergödning på djurgårdar och underskott, som fylls med konstgödsel (eller slam), på spannmålsgårdarna.

– Vattentoaletter anslutna till reningsverk omvandlar växtnäring till miljöfarligt avfall, dvs. avloppsslam och vattenföroreningar.

Lena förordar lösningar där man bränner avloppsslammet från de kommunala reningsverken och använder sig av den teknik som finns att återvinna fosfor ur askan, t.ex. EasyMinings metod. Hon menar att man även bör använda tekniken för att fälla ut fosfor stallgödsel, med tanke på att det även där kan finnas medicinrester.  Det finns också teknik för att destruera medicinrester och hormoner i avloppsvatten.

Börje Johansson, lantbrukare från Hulta 3 mil söder om Linköping, berättade om Hultabygdens kretsloppsförening som bildades redan 1995. Utgångspunkten är att skapa ett kretsloppssamhälle utifrån befintlig bebyggelse.  Föreningen jobbar med ekologisk produktion och med att underlätt lokal konsumtion. Genom enkla lösningar återför man toalettavfallet från 30 hushåll till åkermarken på ett hygieniskt sätt. Till följd av en skärpning av EU:s förordning kommer det att bli omöjligt att fortsätta sprida avfallet från trekammarbrunnar och samtidigt fortsätta med den ekologiska mjölkproduktionen som finns på gården.

Patrik Enfält från EasyMining berättade om fördelarna med företagets metod att utvinna fosfor bl.a. ur aska från avloppsslam. I processen används ammoniak och svavelsyra och slutprodukten blir ammoniumfosfat utan några föroreningar. Fosfor i avloppsslam och slakteriavfall motsvarar ca 63% av den mängd som tillförs via mineralgödselmedel. Idag förbränns ca 25% av avloppsslam inom EU, vilket genererar aska innehållande mer än 60 000 ton fosfor/år. Askorna deponeras i dagsläget. Partik framhåller fördelarna med koncentrerade gödselmedel eftersom de möjliggör långväga transporter.  Något som är nödvändigt i ett urbaniserat samhälle, menar han. Genom EasyMining-metoden blir avfall råvara för ”kretsloppsbaserade gödselmedel”. Metoden ger en lägre energiåtgång för återförsel än nytillverkningen av gödselmedel. Till skillnad från Håkan Jönsson menar han att svavel inte kommer att vara ett begränsat växtnäringsämne i framtiden.

Publicerat i Jordbruk och miljö, Nätverksseminarier, Okategoriserat | Märkt , , | 4 kommentarer

Undersökning av matsvinn butiker

Av Mia Ågren & Tobias Johansson, deltagare i Naturskyddsföreningens ideella traineeprogram 2010-2011

Matsvinnet i Sverige -det slängs för miljarder

Matavfall från butikHushållen slänger ca 56 kilo ätbar mat per person och år enligt Livsmedelsverket. Kött, frukt, grönsaker och mejeriprodukter som åker rakt ned i soporna. Det motsvarar en hel månads livsmedelsinköp, ungefär 5300 kr för ett genomsnittligt hushåll. Livsmedelsbutikerna sägs stå för 6,5 miljoner ton matsvinn per år,[1] men storkapitalets ”hemlighetsmakeri” gör att mörkertalet antas vara stort. Mycket av den här maten är dessutom fräsch och ätbar. Det är ett enormt slöseri med resurser. I ett helhetsperspektiv från produktion till konsumtion så har Naturvårdsverket visat att livsmedel står för uppskattningsvis 50 procent av den totala övergödningen och en fjärdedel av svenskarnas totala miljöbelastning.

 Med allt fler människor, allt mindre odlingsmark, höga krav från oss konsumenter på välfyllda hyllor och en sällan skådad bästföredatum-skräck gör att vi står inför ett svårlöst problem. Tyvärr har det också varit svårt att veta vilka åtgärder som faktiskt fungerar.

 Det behövs fler studier på matsvinn. De undersökningar som gjorts hittills tyder på ett stort svinn men ett stort antal möjliga åtgärder. Att se över hela logistikkedjan för färskvaror, utbilda personal samt att öka kunders förståelse för livsmedelskvalitet och dumpster divinghållbarhetsmärkningens innebörd skulle kunna göra stor skillnad. Många butiker jobbar med det men också genom att exempelvis rea varor med kort datum eller laga lunchlådor för försäljning. Ett lite radikalare, och i dagsläget olagligt, sätt att ta vara på maten är något som kallas för ”dumpster diving ” eller ”dumpstring”. Det innebär helt enkelt, att konsumenter tar sig in i en livsmedelsbutiks avfallscontainer och tar den ätbara maten och använder den.

 Reor, dumpstring eller lunchlådor i all ära. För att verkligen åstadkomma en hållbar förändring är det viktigt att påverka redan i den första delen av processen – vid butikernas inköp. Efterfrågan måste minska i hela kedjan ända till ursprunget för att ge en total effekt.

 Vårt traineeprojekt på Naturskyddsföreningen

67% av all livsmedelsförsäljning sker i miljömärkta butiker. De miljömärkningar av livsmedelsbutiker som finns i dagsläget är Bra Miljöval, Svanen och KRAV. Men vad ställer dessa miljömärkningar för krav på livsmedelsbutikerna när det gäller matsvinn? Nästan inga. Endast Svanen ställer ett uttryckligt krav på den mängd avfall butikerna tillåts ha, max 920 kg osorterat avfall per omsatt miljon svenska kronor. De övriga miljömärkningarna har i nuläget inga särskilda krav när det gäller matavfall. Positivt är i alla fall att när vi kontaktar de som står bakom miljömärkningarna så är alla intresserade av att ta fram sådana krav.

Vad skulle miljömärkningarna då kunna ställa för krav på butikerna när det gäller matsvinn? Enligt Ingrid Strid, forskare vid institutionen för energi och teknik vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, finns det en mängd möjliga åtgärder. Men de som man som konsument vanligen märker av är de åtgärder som sker sent i processen. Hon menar att för att få så lite livsmedelssvinn som möjligt är det redan vid inköpet som man bör reglera.

 Med detta i åtanke och som traineer på Sveriges störta miljöorganisation valde Tobias och jag att granska de miljömärkta livsmedelsbutikernas matsvinn. Vårt syfte är att ta reda på hur bra butikerna egentligen är på att förhindra att mat slängs och vilken av de tre miljömärkningarna som är bäst på detta. Vi har därför utformat en enkätstudie där vi undersöker hur butikskedjorna arbetar för att minska svinnet. För att se om åtgärderna verkligen fungerar vill vi jämföra våra resultat med siffror och statistik över butikernas matavfall. Studiens resultat kommer att presenteras under vår sista traineeträff på Naturskyddsföreningens rikskonferens i maj.

Vi hoppas på att kunna jämföra våra resultat med ekonomiska siffror likaväl som statistik över butikernas matavfall för att se om åtgärderna verkligen fungerar. Tyvärr kan butikerna vara rätt ovilliga att lämna ut siffror på hur mycket mat de slänger – men vi hoppas självklart på gott samarbete. Vi skulle ju alla vinna på att hitta ett sätt att minska svinnet.

Information hämtad från:

  • ”Hur stort är svinnet i dag och vad betyder det för miljön? ”, 2010, Ingrid Strid, Institutionen för energi och teknik, SLU
  • ”Rapport från en slaskhink”, Konsumentföreningen Stockholm, 2009
  • ”Vad kostar det att kasta mat?”, Konsumentföreningen Stockholm, 2010
  •  ”Svinn i livsmedelskedjan”, Naturvårdsverket
  • Intervju med Ingrid Strid och Mattias Eriksson, Institutionen för energi och teknik, SLU

[1]                    Food Waste Reduction and  Recykling Market Study (2002)

Publicerat i Mat, Mat och miljö | Märkt , | 3 kommentarer

Det nya matlandet Sverige



Sverige skall marknadsföras som det nya matlandet. Regering och näringen satsar stora krafter på svensk mat skall bli intressant globalt sett och erövra nya marknader och ta tillbaka den förlorade delen av hemmamarknaden.

Redan på tidigt 90-tal tog LRF initiativ för att lyfta fram mervärden för svenskproducerade livsmedel. ”På väg mot världens renaste jordbruk” initierades och startades upp. Vi skulle visa omvärlden hur rena och bra de svenska livsmedlen producerades. De första åren fanns det vissa förhoppningar att det skulle kunna bli något. Vi låg bra till jämfört med andra länder i vårt närområde.

Danmark använde mer än dubbelt så många doser bekämpningsmedel per hektar som vi i Sverige.

Vi började göra Miljöhusesyn, en enklare certifiering som vi själva gjorde på gårdarna. Det såg lovande ut för den svenska livsmedelsproduktionen. Vi var på gång att kunna bli ett matland att räkna med.

Tyvärr så lyckades näringen aldrig föra ut budskapet och vi fick aldrig ut något merpris för vårt arbete med ”På väg” programmet”. Egentligen har Sveriges bönder aldrig helhjärtat ställt upp för att skapa en profil på vårt svenska lantbruk som skulle ha kunnat vara ett vinnande koncept.

Nu skall ”Det nya matlandet” skapas med hjälp från regeringen och samtidigt håller LRF på att arbeta fram en ny livsmedelsstrategi.

 Man kan fråga sig hur det här skall lyckas?

Vi har försökt att skrämma konsumenterna med att importerat inte är lika bra och miljövänligt som det svenskproducerade. Otaliga gånger har Danmark lyfts fram som varnande exempel.

Läser man den svenska bekämpningsmedelsstatistiken 2009[1] och även föregående år får man sig en inte alltför uppmuntrande bild till livs.

Enligt statistiken är vi på väg mot fördubblat antal hektardoser i Sverige jämfört med vad vi hade för 20 år sedan. I Danmark är utvecklingen den rakt motsatta, där är man på väg att halvera antalet doser per hektar.

Hur har vi hamnat i den här situationen? Är det näringen och den politiska attityden som slarvat bort vårt massiva försprång under det senaste decenniet?

I lantbruksnäringens tidskrifter har mig veterligt inte funnits någon reaktion på det ökade antalet doser bekämpningsmedel per hektar.

Inte heller verkar politikerna reagera!

Den danska borgerliga regeringen har ett politiskt program Grøn Vækst (Grön Tillväxt) som håller på att genomföras. Det innehåller flera nya åtgärder mot bekämpningsmedelsanvändingen och mål. Användningen skall minska med 28 procent, från dagens nivå som redan idag ligger långt under den svenska.

 Skall det skapas strategier för livsmedel, som regeringens ”Nya matlandet”, och LRF´s egna strategi måste det finnas något bakom. Det är viktigt med bevarandet av kulturlandskapet men konsumenterna kommer att kräva mer! Det räcker inte med bara en svensk flagga på livsmedlen.

Danmark med sin enkla men kommunicerbara strategi Grøn Vækst kommer att vara ett alternativ i de svenska butikshyllorna.

Det här håller på utvecklas ”Till kejsarens nya kläder” fast i livsmedelstappning.

 Anders Munters
Lantbrukare
Ordförande i Naturskyddsföreningen i Dalarna

[1]  www.scb.se Växtskyddsmedel i jordbruket 2009. Beräknat antal hektardoser (MI 31 SM 1001).

 

Publicerat i Okategoriserat | Lämna en kommentar